Jag - strejkbrytare?

Snart bryter strejken ut i min kommun. Då ska jag jobba. Jag har en vikarietjänst på en förskola, men eftersom jag är med i fackförbundet HTF gäller inte strejken mig. Detsamma gäller de oorganiserade arbetstagarna som jobbar på de arbetsplatser som nu tas ut i strejk. De får heller inga pengar och många av dom kommer liksom jag att jobba.

Sedan har vi de arbetstagare som är med i Kommunals a-kassa men inte är fackligt anslutna, de så kallade "svartfötterna". På måndag när Kommunalarna tas ut i strejk kommer säkert några av dessa få höra både det ena och andra från strejkvakterna Gullan och Mullan. Rätt eller fel? Ja, går Kommunals krav igenom får ju även dom ta del av detta.

Jag hoppas att det blir riktigt smutsigt på golvet och toaletterna när städerskan inte längre kommer till jobbet. Jag hoppas att föräldrarna får nog av att göra matsäck till barnen och att dom blir lite förbannade för att strejken krånglar till deras vardag. Jag hoppas att det blir ett riktigt kaos. Hittills har strejken flutit på som någon sorts halvmesyr. Varken i media eller från folk i allmänhet har vi hört speciellt mycket. Ska detta uppror tigas ihjäl?

Det är strejk. Det är meningen att det ska synas och märkas. Det funkar inte att folk hoppar in och jobbar med sånt de egentligen inte brukar göra. Öppnar dörrar och grindar, pusslar med scheman och smusslar. Då är man ju faktiskt där - i strejkbryteriets skuggland och då undrar jag: Var finns solidariteten?

Nej, nu får det vara nog med lallandet. Jag hoppas att Ylva Thörn och alla Kommunalare inte låter sig nedslås av det tama gensvaret från media. Det är bara att rulla upp ärmarna och spotta i nävarna. Snart kommer det komma en våg av irritation över "krånglet". Det hoppas jag. Så att det händer något.

Av Anna Drangel 22 maj 2003 09:32