Varför drabbar EMU invandrarna?

"Invandrare mot EMU" skriver att:

· Invandrare utgör en buffert på den svenska arbetsmarknaden och är de första som får gå vid lågkonjunkturer. Dom finns på arbetsplatser som är lågkonjunkturkänsliga och där omsättningen på arbetskraften, är hög.
· Det tar längre tid för nyanlända invandrare att befästa sin position, på den svenska arbetsmarknaden.
· Utan buffertfonder kommer ett medlemskap att innebära högre arbetslöshet. Lägre löner och försämrad arbetsmarknadslagstiftning.
· Invandrare har alltför lite makt över samhällsutvecklingen och dess representation i EU-organen, vilket är obefintligt.
· Följden av EU:s asyl– och flyktingpolitik är att flyktingar idag hindras att ta sig till Europa. Retoriken är istället, hjälp i närområden.

Om invandrare utgör en buffert på den svenska arbetsmarknaden, är det för mig ett positivt faktum. Därför att nyanlända flyktinginvandrare då ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden snabbare och samtidigt integreras in i det svenska samhället.

På grund av att flyktingar har svårt med att lära sig det nya språket, så är det logiskt om dom börjar sin karriär inom "lågkonjunkturkänsliga" arbetsplatserna. Vilket jag översätter till yrken inom servicebranschen.

Utan LO:s buffertfonder kommer inte EMU-medlemskapet innebära högre arbetslöshet, lägre löner och försämrade arbetsmarknadslagstiftning än idag. Det skapar istället en friare arbetsmarknad än den nuvarande, tackvare att marknadens parter själva tillåts sluta avtal med varandra. Mindre politiska åtgärder vid arbetsmarknaden och mer utrymme åt arbetsgivaren och arbetstagaren.

Om invandrare har för lite makt i den svenska och europeiska beslutsprocessen, kan det lika gärna bero på att dom inte har intresse att engagera sig i demokratins namn.

EU:s asyl- och flyktingpolitik, som bygger mer på att hjälpa flyktingar i närområdena än att ta dom till ett annat land, behöver inte alls vara negativ. Det finns inget som säger att det är bättre att hjälpa människor i ett nytt land, än i deras hemland om möjlighet finns till det. Desto bättre minskar risken att människorna utsätts för utanförskap i det nya värdlandet, på grund av att dom inte vet hur länge - och om – dom får stanna där.

Jag har här ett förslag på ett lämpligt motto: Att människor skall kunna leva ett fritt och oberoende liv, i ett annat land, bara dom kan försörja sig själva.

Av Yohannis Petersson 19 maj 2003 10:20