Du kallar mig din ängel.
Du säger att jag har förändrat ditt liv.
Du undrar vem du skulle vara
om inte jag fanns.
Du skrämmer mig.
Du kan sitta tyst i timmar och bara titta på mig.
Inte röra,
bara titta
och jag ser min gloria speglas i dina ögon.
I början kunde jag känna hur det spände under huden,
strax under skulderbladen,
av förpuppade vingar och inkapslad lycka.
Det är sannerligen ett mäktigt ljud,
ljudet av långsamt...svepande...änglavingar...
Schwoosh...schwoosh...
De fläktar din panna när du är het
och för dig är jag alltid änglasval.
Du kallar mig din ängel.
Du säger att jag har förändrat ditt liv.
Du undrar vem du skulle vara
om inte jag fanns.
Det gör inte han.
Inte ens när han tvingar mig ner på knä
och jag låter mig fyllas.
Inte ens när jag känner hans tyngd
och han mitt djup.
Inte ens när han fjättrar mina händer
och stjäl mina höfter.
Ändå,
varje gång han går
är jag beredd att låta honom lägga beslag på ännu mer.
Men du,
du kallar mig din ängel.
Är det du eller jag som är blind?
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.
Av Anna-Carin Collin 04 maj 2003 09:52 |
Författare:
Anna-Carin Collin
Publicerad: 04 maj 2003 09:52
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, en, ängels, bekännelser, vem, blind, jag | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå