Grattis Calle-Kung!

Sverige konung, Carl XVI Gustav Bernadotte, nyss fyllda femtiosju år. Jag tycker synd om karln. Hur kul är det egentligen att vara en kung? Inte alls tror jag. Vår egen Calle-Kung har nästan blivit sex decennium gammal och ändå vet vi ingenting om honom. Många av oss ser honom inte som en människa ens. Han är en nationsklenod, någonting vi plockar fram när vi väl stoltserar med Sveriges underligheter när vi vill imponera på utländska vänner. Titta här, kungafamiljen och självaste kungen. Vet ni vad? Han får inte uttala sig om något alls, särskilt inte politik eller religion, kul va?

Sveriges konung - allmänhetens egen freakshow.

Nu fyller kungen år, vad får han den här gången månntro? Ännu en gammal Volvo Amazon, eller kanske en elfenbenssmyckad älgstudsare? Gammalt porslin från 1700-talet? Kom igen! Stackarn lär vara trött på den permanenta loppis han utsätts för, år efter år. Vart har de riktiga presenterna tagit vägen?

Personligen skulle jag vilja ge kungen någonting han alltid har saknat, frihet. Jag skulle vilja ta med Calle-Kung på en namnlös gammal pub, totalt anonym, gömd någonstans i Gamla Stans trånga gator. Vi skulle sitta i en gammal dammig hörna över bärs och prata på tills träsmaken sätter så djupa spår att psykologiska problem uppstår. Jag skulle fråga honom om vilket parti han röstar på, om han nu verkligen röstar eller sitter hemma som en medelmåttig soffpotatis. Vi skulle sitta och skratta åt Lars Lejonborg, rått och elakt. Sedan skulle vi leka tjurfäktning med buffeln Göran Persson. Sedan skulle vi gå över till religion och snacka om idiotin i den stora massneuros som världen lider av. Vi skulle slänga en känga åt påven och sparka ärkebiskopars röv. Sedan skulle samtalet slinka in på typiskt "berusiska", ni vet? När man är så jäkla full att man inte längre vet vad man pratar om eller ens om det är riktiga ord som kommer ut ur munnen. Vid klockan fyra nästa morgon skulle vi båda gå separata vägar, sjungande en oanständig visa om en piga för att i nästa stund spy ner trottoaren. Nästa morgon hoppas jag att Calle-Kung får se en rejäl bakfylla medan jag själv slipper självklart.

Jag menar, kom igen, Calle-Kung är ändå bara en person. Precis som du och jag. Vare sig han vill eller inte så borde vi sluta behandla honom som Ers Höghet och börja dua.

Alla vi är lika värda.

Av Naseer Alkhouri 01 maj 2003 12:15