Individen kontra Kollektivet

Alla människor är individer. Alla individer är delar i olika kollektiv. Människan tänker både kollektivt och individuellt. Se bara på de generaliseringar som flödar fritt i vårt samhälle men samtidigt alla dessa människors viljor att bli sedda som sig själva, individen. Människor i flertal påverkar varandra, en enskild som råkar ut för något agerar ofta helt annorlunda än ett kollektiv som blir utsatt för samma sak. Det kollektiva medvetandet är helt annorlunda än det individuella, en enhällig massa kan med lätthet påverka en tvekande minoritet.

Individer kan inte existera utan kollektiv, och kollektiv kan inte existera utan individer.

Dagens samhälle är ett kollektiv. Vi bor tillsammans, arbetar tillsammans, pluggar tillsammans, lever tillsammans. I ett sådant samhälle betyder den enes frihet den andres tvång. Alltid.

Det kan därför vara svårt att se människan som en helt självständig individ.

Att fullständigt individualisera ett samhälle ser jag som en modern version av "söndra och härska". I och med att människor ställs emot varandra ännu mer än vad de gör idag, får den darwinistiska principen "survival of the fittest" ännu starkare fäste. Men när vi talar om människor har denna tes en långt vidare innebörd än när det gäller andra djur. Speciellt i ett samhälle som vårt. Den som inte har, inte är medveten om att den har eller inte tror sig ha kommer att falla undan. Individualismen fungerar utmärkt i ett samhälle där alla är av naturen jämlika, eller där ingen är att betrakta som svag det vill säga långt mindre stark än den övriga populationen.

Men alla är inte av naturen jämlika, alla föds inte med samma förutsättningar, eller lika bra förutsättningar heller. Alla får inte samma uppfostran och blir inte likadana. Många av de lagar som liberalerna vill ta bort, som till exempel åtta timmars arbetsdag, gör samhället mer jämlikt. På detta sätt utjämnas den medfödda eller upplevda ojämlikheten. Och därmed främjas allas lika möjlighet till ett någorlunda gott liv.

I ett fullt ut individualistiskt samhälle skulle människor som idag har en dräglig tillvaro slås ut. Eftersom pengar är drivkraften i samhället, och pengar är en variabel som styr materiell lycka och tillgång, så blir också mycket pengar automatiskt ett eftersträvansvärt mål. Ju större möjlighet en människa har att tjäna mer pengar än vad den redan gör, desto troligare är det att den kommer ta den möjligheten. Alltså kommer folk bli sparkade när de inte längre behövs, eftersom andra kan göra deras jobb åt dem. Att driva företag är ingen välgörenhetsgrej. Således kommer utrensning att ske, plus att helt nya konkurrensvillkor kommer uppstå. Vem som orkar, eller är villig, att jobba mest för minst lön, exempelvis. Arbetslösheten kommer därför stiga vid en liberalisering av arbetsmarknaden.

Sådana lagar är ju som bekant, för liberaler, rent vidriga. I ett liberalt samhälle bör alla typer av lagar som begränsar individens frihet minimeras. Frågan är då: Existerar det ett intresse i ett enigt kollektiv, som inte finner stöd hos enbart en individ som ingår i samma kollektiv? Om man delar upp ett kollektiv i de individer som det består av, kommer de att enskilt i enrum svara rakt motsatt det som de hävdade tidigare i kollektivet?

Om man tillåter bilkörning i Uppsala City som nu har en så kallad "Bilfri Innerstad" har man gynnat de individer som ingår i kollektivet som vill kunna köra bil i city. Man har gynnat dessa individers frihet. Samtidigt har man inskränkt friheten från avgaser och trafikbuller i city, samt försvårat framfarten för bussar. Man har alltså inskränkt individens frihet, och det kollektiv som utgörs av dessa individer, att andas friskt i city och slippa buller. Man har även inskränkt bussförarnas frihet från annan trafik, som försvårar framfart.

Hur löser man ett sådant problem?

Och detta leder oss vidare till nästa fråga: Finns det en lag eller regel som inte har en mänsklig grund? En lag som inte har ett stöd i det mänskliga medvetandet? En lag som i helt i onödan begränsar den individuella friheten?

Ta till exempel de lagar som begränsar det mänskliga handlandet inom de ramar som anses utgöra "det anständiga". Förargelseväckande beteende, en brottsrubricering som förhindrar att man till exempel pissar utomhus, en lag som till synes är helt onödig. Att vi pissar utomhus är bra för naturen, bra för oss själva och dessutom otroligt smidigt. Betyder det att vi tycker att det är anständigt? Nej, det är för många en ren ryggradsreaktion. Piss är äckligt. Det luktar pyton. Men lagen inskränker likt förbannat den individuella friheten.

Men lagen är till för att skydda oss från just piss och utepissare. Varje Valborg grips massor av utepissare av polisen. Det leder in oss på nästa område millimeterframsteg: Finns det lagar som endast inskränker samtliga individers frihet utan att skydda någon annan individ?

Till den frågan har jag inget exempel. Jag känner inte till någon lag som fungerar på det sättet. Ni är mycket välkomna med exempel om ni finner några, jag tänker i alla fall inte sätta mig och läsa Svea Rikes Lag från pärm till pärm.

........

* Erik skrev för längesedan en artikel om det liberala samhället Länk: sourze.se som fick känga så den skrek. Dock kan jag inte säga att jag dragit tillbaka förhuden helt. Jag står fortfarande för att det liberala samhället mycket väl kan öppna en bred väg för ökat våld, ökade motsättningar och ökad brottslighet. Men den som vill få sig ett gott garv kan ju alltid läsa den.

Av Idioten Puckosson 20 apr 2003 16:11