Konfrontationen 5/5

Det är slutet på maj månad och den riktigt kalla vårvintern har ännu inte släppt. Klassen ska på hajk över en natt ute i naturen och har bokat in sig i en stuga utanför samhället. Dom ska paddla kanot ut till platsen och det är sämsta tänkbara väder att paddla, som dom gör det i.

Ungmoderaten paddlar tillsammans med en man i 50-årsåldern, tyst och försynt person som under hela året hängt ihop med hånflinet och hans yngre kompis. Det går bra, förutom att den unge fryser något fruktansvärt om huvudet. Han trimmade håret under helgen då han varit hemma hos sina föräldrar och det ångrar han just nu bittert, trots att han njuter av att se ut som en välklädd skinnskalle, då han är nytrimmad.

Efter ungefär en timma är dom framme, vid stugan där dom ska ligga. Det äckliga hånflinet har kört dit ved och all materiell packning kvällen innan. Två av klassen mest dominanta personer står för matlagningen, som alla skramlat ihop till. Av råvarorna ska dom göra grillspett, smaskens.

Eftersom det här räknas som fritid och inte skola har eleverna tagit med sig öl ut, trots att klassföreståndaren är med men han bryr sig heller inte.

Hånflinet har tagit med sig en transistorradio och några skivor, det har den unge moderatens bästa polare också gjort. Dom lyssnar på musik av Credence. Det är fortfarande kallt ute och den unge saknar nu en mössa om sitt lilla huvud.

Kvällen blir lyckad, den unge håller sig på avstånd från sin plågoande eller om det är tvärtom.

På kvällen sitter den unge ute och pratar med tre kvinnor i klassen. Då hånflinet kommer ut för att snacka också. Rätt som det är kommer hans yngre kompis ut och hälsar honom att några i klassen vill snacka med honom. Det ynkliga hånflinet avböjer konsekvent att gå in till dom.

På morgonen vaknar den unge mannen av att det är så kallt i stugan, men också på grund av att han är skitnödig. Han går upp och borstar tänderna, sedan ut på dass och gör sitt behov. Då upptäcker han att han ingen tvål har och det inte finns någon i stugan, heller. Hur fan ska jag nu kunna käka frukost, utan att ha tvättat händerna?, tänker han. Ibland får han för sig att han lider av bacillskräck. Han käkar frukost ändå...

En vecka senare
Den här veckan är sista veckan och mycket är på gång. Den unge tror inte att han blir godkänt på matten och kämpar i sluttampen för att bli godkänd. Det visar sig sedan att det således blir så, tack och lov också.

På onsdagen är alla i klassen hembjudna till Gitt och hennes familj på grillfest. Gitt går också i klassen. Det visar sig att all mat inte gick åt på hajken och klassmammorna har tagit med sig resten av råvarorna till Gitt. Övrigt står var och en själva för själv.

Under dagen har dom haft sin sista lektion i samhällskunskap och idag rök den unge moderaten ihop med hånflinet. Hånflinet kommenterade gång på gång den unge mannens frågor och när denne återgäldade honom med en vass replik tappade fanskapet ansiktet rejält och gav igen hela eftermiddagen på sin unga opponent.

”Jag vill döda dig, ditt socialistiska pyggmésvin”, tänker den unge. Men han är ändå förståndig nog att inte omsätta tanken i handling, vilket hånflinet tyvärr känner på sig.

Nu kommer 40-åringen in på Gitts gräsmatta tillsammans med sin yngre följeslagare. Det första han gör är att fråga moderaten: Om han fortfarande lever? Om någon person med humor och självdistans sagt så skämtsamt hade den unge aldrig reagerat negativt. Men med 40-åringen är det inte så.

På kvällen gör han sig rolig över sin politiska motståndare, som nu börjar bli riktigt ledsen och sårad. Vad fan har jag gjort honom? tänker den unge. Det värsta är att det inte finns minsta lilla ironi i hånflinets så kallade skämt. Dom är avsedda att såra.

Dagen efter diskuterar dom igen i skolan, då den unge tänder till och hånflinet tillbaka. Nu jävlar känner den unge mer lust än någonsin att ge utlopp åt dom aggressioner han har inom sig på 40-åringen och ta till fysiskt våld. Men ändå så hindrar han sig själv. Tyvärr till plågoandes förmån.

Sista kvällen
Det är fredag och kvällen innan har alla på internatet städat ur sina rum och gjort korridoren ren.

Ungmoderatens mamma kommer och hämtar honom idag efter skolavslutningen. Han står utanför aulan, där morgonsamlingen ska äga rum och ser sitt hatobjekt där också. Det han inte förstår är varför hånflinet hela tiden söker kontakt med honom, trots att det alltid skär sig mellan dom.

Är det som den ung intelligente mannen tror, att hånflinet är en enkel och obildad typ som föraktar människor som är verbala och vinner poäng tack vare språket? Det är moderaten övertygad om att så är fallet.

Eftersom den unge aldrig varit rädd för att vara ensam, bland andra, sitter han ensam vid et bord och väntar på att morgonsamlingen ska börja. Det är då hånflinet kommer fram och sätter sig bredvid honom. Den andre inser tydligt att det är hånflinet som valt kontakt med honom och ett enda jävla skitsnack då tänker han direkt. Hånflinet börjar som alltid när han är själv att tala försmädligt med den unge och låtsas samtycka med honom. Trots att den andre vet att så inte är fallet. Han bara hycklar och jag har aldrig förväntat mig samtycke av honom heller eller någon annan i klassen, bara vanligt folkvett när jag resonerar med dom.

Hånflinet undrar om den unge mannen ska gå på festen hos Jenny ikväll? Jenny är en tjej i klassen. Den unge svarar att hans föräldrar hämtar honom efter avslutningen i eftermiddag och syftar då på att problemet ligger i övernattningen. Då hånflinet svarar, att han gärna får slagga över hos honom och hans familj efteråt.

Den unge mannen vill tro att hans, sedan ett år, plågoande vill honom väl och tackar ja. Sedan ringer hem till sin mamma och meddelar ändringen, hon gläder sig åt det för hans skull.

Detta är ett bidrag till författarskolan.

Av Yohannis Petersson 06 apr 2003 11:47