Sista utmaningen filmmanus

PROLOG:
För länge sedan, när skogen började brinna sprang hälften av hästarna in i elden, de övriga flydde bort från den. Dagens hästar härstammar från de som sprang in genom elden, de som flydde jagades av flammorna tills de dog utmattade. En häst i ett brinnande stall måste hämtas och ledas ut. Instinkten får den att inte vilja fly, även om portarna står vidöppna…

- - -

Det här är inledningsscenen till en längre kortfilm om att utmana sina rädslor och förverkliga sina drömmar, innan det är försent.

- - -

EXTERIÖR - GRUSVÄG I SKOGSLANDSKAP - TIDIG SOMMARGRYNING
Fyra kvinnor i yngre medelåldern kommer gående på en grusväg. De ser trötta och nedstämda ut. Deras ljusa sommarkläder och ansikten är smutsiga av sot. En av kvinnorna går några meter framför de andra, vi ser hennes sorgsna ansikte i närbild. I bakgrunden går två av kvinnorna arm i arm, den fjärde går strax efter.


EXTERIÖR - BRYGGA VID BÅTHUS - TIDIG SOMMARGRYNING
Solen har ännu inte stigit upp. Det är dimma på fjärden. På bryggan står ett bord dukat för fyra personer. Det ser ut att ha blivit övergivet i all hast. På bordet står ett halvtomt uppläggningsfat med kräftor, en korg med bröd, en svettig ostbit, fyra tallrikar med kräftskal, halvfulla ölglas, ölburkar. En harkrank ligger och sprattlar i en smörbytta med mjukvarmt smör.

På höjden ovanför bryggan ligger ett äldre skärgårdshus. Det är Camillas sommarhus. Fruktträd växer i slänten ner mot bryggan. De fyra kvinnorna kommer långsamt gående grusgången ner mellan träden, ut på bryggan. Camilla, som går först, passerar det dukade bordet. Hon ställer sig längst ut på bryggan och drar igen den sotiga koftan. Hon sveper armarna om sig, tittar ut mot fjärden som ligger spegelblank.

Sara, den yngsta av kvinnorna, sätter sig i trädgårdssoffan vid bordet, drar upp fötterna och slår armarna om sina knän. Christine, hennes syster, börjar långsamt sortera bland tallrikar, glas och uppläggningsfat på bordet. Lolo sätter sig på en trälåda på bryggan, en bit från de andra. Hon tar fram ett paket cigaretter ur jeansjackan, plockar fram en cigarett och tänder den, blåser hetsigt ut röken och tittar ut mot fjärden. Efter en lång stund bryter Sara tystnaden.

SARA - viskar
- Hästarna. Varför sprang de inte ut?

LOLO - kall röst
- Instinkten.

drar ännu ett bloss på cigaretten, tänker en stund och fortsätter

- Det var någon som berättade. Om hästarna, för länge sedan. När det började brinna sprang några genom elden, resten flydde bort från den…

CAMILLA - avbryter med en suck, fortfarande med blicken ut mot fjärden
- De som överlevde var de som sprang genom elden. De som flydde dog utmattade, jagade av elden. Det är nedärvt, att de inte ska fly. Börjar det brinna i ett stall måste man gå in och hämta dem.

Lolo tittar bort mot Camilla, irriterad över att ha blivit avbruten. Sara torkar en tår på kinden med tröjärmen och smetar ut sotet ännu mer. Christine har stannat upp med avdukningen, håller smörbyttan i handen och tittar på harkranken.

CHRISTINE - lågt
- De måste varit skräckslagna,

LOLO - irriterat medan hon knäpper iväg cigarettfimpen över vattnet
- Klart som fan att de var skräckslagna.

CAMILLA - lugnt medan hon vänder sig om mot Lolo
- Lika skräckslagna som du är nu?

Besvärande tystnad. Lolo stirrar på Camilla och Christine tittar oroligt på dem. Sara blundar, kurar ihop sig.

CAMILLA - med skärpa i rösten
- Du är så rädd, Lolo, så jävla rädd. Du gömmer dig bakom ditt skal. Så snart det inte passar så drar du iväg på din motorcykel. Du släpper ingen inpå livet. Jag trodde vi var vänner, Lolo?

CHRISTINE - lätt anklagande
- Nu är du väl orättvis Camilla…

Camilla vänder blicken mot Christine.

CAMILLA - irriterat
- Och du Christine, du är blind. Du backar alltid, offrar dig, tar aldrig för dig… och sluta med det där plockandet!


Christine gapar förvånat, ställer ifrån sig smörbyttan, sätter sig bredvid sin syster i soffan. Camilla följer henne med blicken och tittar sedan på Sara.

CAMILLA - suckar
- Sara, Sara, Sara… Har du någonsin vågat vara ensam? När reste du iväg på egen hand senast? Det har aldrig hänt, eller hur?

SARA - tittar upp och stammar
-Va, vad menar du?

LOLO - irriterat med hög röst
- Ja, vad fan menar du, Camilla? Där står du och dömer oss. Du tycker det här är rätt tillfälle? Vad är det för fel på dig? Vi försökte ha kul igår, vi blev lite fulla och glada, vi skrattade och sjöng, men du var ärligt talat inte helt lätt att roa. Så började det där jävla stallet att brinna och ni ville absolut dit allihopa och hjälpa till, fast det var helt lönlöst.

Lolo närmar sig långsamt Camilla, hon hötter mot henne med pekfingret.

LOLO - ilsken
- Du är så jävla präktig, så lyckad, så duktig. Du sitter där i din TV-studio på morgnarna och pratar och pratar så förnuftigt. Du har svar på allt. Vad har du för rätt att peka ut våra svagheter? Hur kändes det att svimma i direktsändning förresten? Pinsamt? Varför svartnade det för ögonen?

Kort paus

CAMILLA - trött
- Jag har en tumör. Jag har en tumör i huvudet.


Tystnad. Lolo stannar tvärt. Christine reser sig upp, går fram till Camilla, omfamnar henne. Camilla står stel i Christines armar. Lolo står kvar en bit ifrån, handfallen, vänder sig bort och stirrar ut mot fjärden.

LOLO - tyst för sig själv
- Fan…fan-helvetes-jävla-skit…

Camilla gör sig fri från Christines omfamning, skjuter henne ifrån sig.

CAMILLA
- Jag träffade läkaren i förrgår. Behandlingen börjar om ett par veckor, det kan gå bra, men den sitter lite illa till. Han ger mig högst ett år.

CHRISTINE - med låg röst
- Vad säger Lasse?

CAMILLA - skrattar lätt och vänder sig ut mot vattnet
- Lasse? Han vet ingenting. Han skulle inte fixa det. Han reste till Tyskland igår, kommer hem om en vecka. Han sprang bara in och hämtade väskan och försvann igen. Stackars Lasse...

Lolo har tänt ytterligare en cigarett och satt sig på en stol vid bordet. Sara blundar igen, med armarna tätt runt sina knän. Christine står bakom Camilla, smeker hennes axel.

CHRISTINE - låg röst
- Vad ska vi göra, Camilla? Hur kan vi hjälpa dig?

Camilla tittar bort mot solen som just stiger upp över trädtopparna på andra sidan viken. Hon vänder sig långsamt om och tittar på de övriga, en efter en.

CAMILLA
- Jag har en utmaning till er. Jag vill att ni tänker igenom vad ni är mest rädda för, vad er högsta önskan är, varför ni inte förverkligat er innersta dröm. Är det rädslan som hämmat er så vill jag att ni tar itu med den, våga ta steget. Inom ett år. Jag vill att ni gör det, för min skull.

Alla är tysta och Camilla vänder sig ut mot vattnet igen, med ryggen mot de övriga.

CAMILLA - med låg röst
- Jag tror att jag vill vara ifred nu.

Sara reser sig häftigt upp, springer iväg uppför slänten, mot huset. Lolo reser sig från stolen, hon och Christine vänder sig om efter Sara. Christine ropar och börjar småspringa efter henne. Samtidigt försvinner Camilla in genom dörren till båthuset.

En båtmotor hörs från båthuset och Christine stannar upp i slänten. Hon vänder sig om och ser Camilla åka iväg över fjärden.

Lolo står i slutet av bryggan och tittar efter Camilla i båten. Hon vänder sig långsamt om mot Christine och deras blickar möts.


- - -

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

- - -

Kvinnornas egna berättelser från händelsen finns publicerade sedan tidigare, i novellform:

Christines historia, "Inom ett år är jag död:
Länk: sourze.se

Lolos historia, "Alltid en flyktväg från Legoland":
Länk: sourze.se

Camillas historia, "Du ser lite blek ut":
Länk: sourze.se

Saras historia, "Jävla Camilla":
Länk: sourze.se

Av Anna-Carin Collin 31 mar 2003 17:33