Konfrontationen 3/5

Det är fredagskväll i början på december månad. Eftersom skolan är drogfri, i bemärkelsen alkoholförtäring, får eleverna själva betala om dom vill ha det. Dom flesta eleverna beställer någonting annat än läsk eller vichyvatten och betalar ur egen ficka. Klassföreståndaren är med på festen, också han är trevlig och sympatisk.

Efter varmrätt - och kallrätten blir det alkohol och mera alkohol, men ändå faller ingen ur ramen.

Den unge moderaten får en del pikar om sina politiska ståndpunkter från sin närmsta klasskamrat som bor i samma trappuppgång som han själv. Men bredvid sitter det äckliga hånflinet. När den unge skämtsamt frågar en flicka som bor i samhället och har en pappa som är revisor: Om inte hennes far då är moderat?

Då lägger den arrogante socialisten näsan i blöt igen, trots att han inte har en förbannat dugg med det att göra. Han frågar den unge moderaten: Varför flickans far skulle vara moderat, bara för att han är revisor?

Den unge mannen tycker egentligen inte det heller, han bara sa så. Men, eftersom han känner hat och förakt mot det fega socialistsvinet, tvekar han i sitt inre, att svara fanskapet. Men han väljer trots allt att göra det, rätt eller fel? Jag bara skojade säger den unge salongsberusade mannen neutralt utan visa 40-åringen nämnvärd kontakt.

Festen fortsätter på och ungmoderaten får återigen pikar från sina kamrater, men det är lugnt. Det 40-åriga fanskapet säger ingenting mer till sin unga ideologiska motståndare, men ironin lyser igenom honom. ”Vilket jävla as du är, din fan”, tänker den unge mannen och känner hatet i sin mage.

Detta är ett bidrag till författarskolan.

Av Yohannis Petersson 29 mar 2003 10:46