Män våldtar jämställdheten

Jag har skrivit det förut och många andra med mig: Det handlar inte om kvinnor och män, det handlar om individer. Det är det mest simpla av allt att förstå. Eva är Eva och hon har lika lite gemensamt med Karin som hon har med Adam. Och lika lite gemensamt med Adam har Bertil som Eva har med Karin. Däremot kan Bertil har mycket mer gemensamt med Eva än vad Eva har med någon annan kvinna eller man. Samtidigt kan Karin och Adam vara lika som bär. Det finns alltså ingenting i våra kön som gör att våra personer skulle passa bättra ihop med de som rent fysiskt ser ut på samma sätt. Det är så vi måste försöka se det.

Män som grupp bör inte finnas. Samma sak gäller med gruppen Kvinnor. Att ta död på värdet i dessa grupper är bland det viktigaste för feminismen. Att vara stolt över att vara kvinna är fel, liksom att det är fel att vara stolt över att vara man. Således är det också fel att som man skämmas över andra mäns illgärningar om man vill främja jämställdheten. Av samma anledning är det också fel att lägga ansvaret på att männen ser till så att deras könslikar inte våldtar och misshandlar. Radikalt sett är det också fel av mig att diskutera de båda könen som två olika grupper. Tyvärr har jag inget annat val, eftersom det nu så är fallet. De båda mänskliga könen ÄR två olika grupper.

Det är i detta det svåra ligger. För hur mycket individer vi än må vara så blir våra sinnen färgade av samhället. Och eftersom samhället i vissa, ja i rent av de flesta, situationer behandlar, som exempel, alla kvinnor på samma sätt, blir dessa kvinnor påverkade att agera därefter. Följaktligen agerar alla på samma vis och så är gruppen Kvinnor en realitet. En grupp som i olika lägen tänker på samma sätt, vilket i vissa lägen betyder att de tänker på ett annat sätt än till exempel gruppen Män. Den senare utstår givetvis också samma behandling, fast kanske med ett annat innehåll, men med samma resultat.

Förändra samhället är då den självklara lösningen. Men det är inget som görs i en handvändning eftersom samhället är allas vårt kollektiva tänkande, en gigantisk hjärna där varje cell utgör en människas tankar. För att kunna förändra denna hjärna måste vi förändra cellerna, alltså vårt egna sätt att tänka, men då våra egna tankar är färgade av samhället blir detta en cirkel som är fantastiskt svår att bryta.

Men någonstans måste det påbörjas. Och som det ser ut nu är det allt för många som väljer att börja i fel ände.

Att göra gruppen Män ansvariga för till exempel kvinnomisshandel stärker männen som grupp. Dels för att någon bekräftar det rakt ut. "Mäns våld mot kvinnor är alla mäns ansvar." Gruppen Män ska ta ansvaret. Det finns en grupp som går under benämningen Män och du och du och du tillhör den gruppen. Ta ert ansvar! Adam blir fundersam och undrar om det är hans fel att kvinnor blir slagna. Han frågar Bertil vad han tycker eftersom Bertil också har blivit utpekad som man. Bertil frågar i sin tur Ceasar som även han är upprörd över det som han upplever som anklagelser. Ingen av dem vill på något sätt bli utpekade som delaktiga i ett brott som de och de flesta andra föraktar mer än något annat. Adam, Bertil och Ceasar undrar således vad DE har gjort för fel, varför DE ska ta ansvar för något som DE inte har gjort. Adam, Bertil och Ceasar har helt plötsligt blivit en grupp eftersom att de alla tre känner sig felaktigt anklagade. Och i ett sådan fall är tre stycken starkare än en, vilket gör att gruppen håller samman mer och gör sig starkare när den istället borde upplösas. Det hela är en regelrätt våldtäckt på jämställdhetsarbetet.

De två grupperna Kvinnor och Män måste plockas ner till sina beståndsdelar - individerna - för att det feministiska arbetet någonsin ska lyckas med att nå sitt mål där alla behandlas lika i samhället och där ingen känner sig i underläge på grund av kön.

Ansvar för att folk inte misshandlar och våldtar och behandlar andra människor som mindre värda är inte något som vi ska avsäga oss. Men det ligger inte på en viss grupp människor att ta detta ansvar. Ansvaret är allas, oavsett kön.

Men att komma dit är nog svårare än vad många tror. Vi måste förändra hela vårt sätt att tänka på allting, vi måste förändra grunden i samhället för att det ska bli gjort på ett riktigt sätt. När någon pratar om 60 år tror jag att denne är lite väl optimistisk. Det kommer att ta långt mycket längre tid än så innan synen Kvinnan och Mannen i grunden är förändrad.

Av Arvid Jurjaks 20 mar 2003 10:14