Dagen han tappade fotfästet

Han är helt utom medvetande och skriker "släpp mig din jävel", åt sin granne. Denne tar vid sig och går därifrån, trots att ynglingen är helt utan medvetande.

Det blir att åka ambulans upp till lasarettet, där han blir inlagd. Han vaknar, sedan upp i någorlunda medvetande och undrar varför han ligger i ett sjukrum. Hans mor har åkt iväg till sitt arbete och han är ensam på lasarettet, tillsammans med andra sjuklingar, då mest gamla.

Denna dag händer mycket på det sjukhus han ligger på. När han väl tillfrisknat och inte känner några krämpor längre, går han ut på avdelningen och lyckas gå vilse. I en trappa möter han gestalt terapeuten han tidigare varit i kontakt med. Hon säger några vänliga ord till honom. Eftersom han fortfarande till stor del är psykiskt frånvarande, kan han inte vara så artig som han vill vara mot henne.

I en gång möter han några av sina gamla klasskompisar. Dom undrar om han ska med och käka i matsalen, som ligger precis bredvid. Men då ringer hans mobiltelefon och han går in i ett hörn för att svara. Det är en röst som hänvisar till ett jobb han har sökt. I naturligt tillstånd skulle han bli eld och lågor, men eftersom han fortfarande inte vet till 100 procent vad han gör, så svarar han flummigt åt rösten i telefonen. Rösten låter vara en gammal man, en skåning som ringer från något företag. Den unge mannen hörde inte riktigt från början vilket företag gubben sa sig representera och han kommer sig inte för att fråga rakt ut, vad det är för företag som ringer. Det är dålig ljudnivå på telefonen och dom hör varandra inte bra. Till slut blir den gamla gubben sur och någonting händer med samtalet...

Under eftermiddagen får han komma hem, efter sitt krampanfall. Han har missat lunchen, han borde ha käkat med sina gamla klasskompisar. Nu är han hungrig som en varg och hoppas modern har lagat till något riktigt gott när han kommer hem. Men tyvärr väntar några hårda bud hemma, mamma har inte lagat till maten ännu och när han ber att få ta resterna från den goda rätt dom åt igår säger lilla mamsen "nix".

Vilket öde han lever, under dagen har han sumpat ett eventuellt jobb, inte tagit chans att äta lunch när han kunde och nu får han inte mat när han förväntar sig det. Det gäller att hålla fötterna på jorden.

Detta är en bidrag till författarskolan.

Av Yohannis Petersson 18 mar 2003 14:27