På väg

Håll i er vänner, nu kommer den! Saknaden. För jag känner hur den skakar om mig där jag sitter på tåget, på väg hem. Mörkret där ute skapar den där speciella känslan av att man är på väg till slutstationen Grå Vardag. Människor som sitter i samma färdriktning, de är på väg någonstans i livet. En söndag som denna står det nog "Lyckad Helg - Grå Vardag" på mångas biljetter. Det går i alla fall att läsa i deras ögon. Människor som sitter i samma färdriktning och bara väntar på det sista utropet. Den kompakta, tillskrynklade tystnad som råder är som att dra ut el-kontakten till den enda lampan i rummet en sen kväll. Den är påtaglig.

Jag är trött och tar en taxi hem, jag hade sovit på spårvagnen ända ut till Tynnered annars. Stirrar ut genom fönstret på en dyster stad. Gatlamporna leker kurragömma med mig. Jag pratar med chauffören utan någon större inlevelse, trots att han faktiskt verkar ha något att säga. Jag inser att mina tankar är kvar i Lyckad Helg. Betalar och stiger ur, den gröna lampan från taxin speglar sig mot skyltfönstret. Jag mumlar något om drömmar och slänger upp min väska på ryggen.

Min lägenhet ligger öde när jag går in. Dörrmattan som består av de senaste dagarnas DN säger mig att ingen har varit här på ett tag. Jag släpper ner väskan i min mörka hall och andas in tre dagar gammalt damm. Inte ens några tågljud arbetar sig igenom mina trumhinnor. Allt är stilla, tyst och ensamt.

Går in på mitt rum och inser att jag inte har plockat undan adventsljusstakarna ännu. Min blick vandrar över rummet som är lika stökigt nu som när jag senast var här. Som om rummet inte märkt att tiden gått, att jag varit borta. Rummet saknar mig inte. Tittar mig runt omkring och går sedan bort till mitt skrivbord för att hämta bilden på dig. Bilden som påminner om Lyckad Helg. Du ler mot mig när jag tar tag i ramen. Jag går sakta tillbaka till mitt rum och sätter mig vid sängen med bilden i mina händer. Du ler så sött mot mig. Din röst viskar i mitt huvud. Jag sitter och lyssnar på dig, dina ord och ditt skratt.

Reser mig upp, går tillbaka till skrivbordet och ställer tillbaka kortet. Tittar igenom kylskåpet och häller upp ett glas kolsyrelös cola.

Nu är jag inte längre på väg från något eller till något. Jag överlämnar mig i saknadens famn och den gråa vardagens hårda behandling.

Av Fluff Abrahamsson 13 mar 2003 10:40