Överens om oenighet?

Men det fåtal politiska kandidater som verkligen blir valda och blir politiker på riktigt blir snart helt överens om en sak till: Att till varje pris sitta kvar vid maktens dignande köttgrytor i form av löner, förmåner och löften om feta reträttplatser efter att ha suttit av ett antal år och slaviskt följt de aktuella partipiskorna.

Detta innebär att man måste komma överens om att man inte är överens om allt, vilket i sin tur får till följd att man tvingas kompromissa och därmed bli anklagade för att ha brutit vallöften och ha ljugit väljarna rakt upp i ansiktet.

Väljarna blir givetvis då gradvis överens om att demokratin inte fungerar och att politikerföraktet ökar. När så politikerna försvarar sig genom att åberopa vår utmärkta "representativa demokrati" som ska fördjupas så snart ekonomin så tillåter, blir folkets förakt för politiker och politik lika kompakt som de folkvalda representanternas förakt för väljarna.

Så nu borde till slut översittarna och undersåtarna i alla fall vara överens om tre saker: Att demokrati inte alls betyder folkstyre, att alla andra alltid har fel och att man aldrig kommer att bli överens om någonting. Om allt annat råder mellan valda och väljare en total oenighet.

Av göran holm 12 mar 2003 16:47