Detta är inte ett bidrag till klyschtoppen i SVT:s "Värsta språket", utan en vardaglig reflektion över en av människans många svagheter. En svaghet som blir alltmer tydlig ju högre temperaturen blir ute och ju mer det talas om våren som snart spritt sig över hela vårt land. Javisst är det vårkänslorna jag menar och framförallt det som i vissa fall kommer i dess spår, nämligen oförmågan att se vad man faktiskt har och vad det betyder för en.
Mitt tankefrö till dig som tvekar, funderar, längtar, drömmer eller planerar: det där gräset på andra sidan är ofta inte så grönt som det till en början kan verka. Visst är det nylagt och fräscht vid första anblicken, pirret eller tanken, men även nylagt gräs kan vara tämligen gulnat i kanterna om man bara tar sig en närmare titt.
Försök att se helheten. När väl steget över till andra sidan är taget, kan det vara mycket svårt att spela tillbaka bandet och få en ny chans. Är det värt det? Är du värd det?
Och du, är gräset så grönt att du bara inte kan motstå det så önskar jag dig all lycka. Livet är kort, varför då inte göra det underbart och kort?
Ha en underbar vår!
Av Linda Björling 07 mar 2003 09:26 |