Åt vilket håll bör moderaterna gå?

Davidsson anser att moderaternas valförlust beror på, deras liberala vinkling. Av det drar jag slutsatsen att Kent Davidsson önskar en mer "mittenpolitik" från M.

Då tänker jag: Åh, vi har nog med "mittenpolitik" i Sverige. I stort sett alla de andra sex partierna – tyvärr också de småborgerliga – står till vänster om socialdemokraterna att döma vid deras praktiska ställningstaganden. Inte för att jag tror dom vill det, innerst inne, utan därför att dom inte har råd att gå sin egen ideologiska väg.

Det gamla liberala, folkpartiet, har med åren blivit alltmer socialdemokratiskt och före detta partiledaren Bengt Westerberg, hyllar alltmer s-modellen och deras högskattepolitik.

Jag undrar bara:
Hur står det till, med hans liberalism?

Här utgör moderaterna en viktig ideologisk vågmästarroll. Till skillnad mot dom andra partierna, förespråkar m genomgripande liberala välfärdlösningar, som ger individen större handlingsfrihet, samtidigt som denne också får ta större ansvar, för sig själv. Dom andra, borgerliga, partierna, har en eller annan lösning, ur liberala perspektiv, men i verklig mening är dom trogna dagens välfärdssystem.

Kent Davidsson, tycks frukta Timbro och Fria moderata studentförbundets liberala värderingar. Han skriver att marknadsekonomins vinnare är dom "starka" och förlorarna dom "svaga". Grunden i marknadsekonomin, är att individens handlingar, genom konsumtion, påverkar den ekonomiska politiken. Då är det, självklart dom företagsamma individerna, som lättast vinner.

Men, vad är det som säger att, mindre företagsamma människor, inte kan lära sig av marknadsekonomins spelregler och få skörda kapitalismens frukter, dom också?

Dagens system ger förvisso svaga individer, en hygglig levnadsstandard. Men alltför lite hänsyn tas till dom svagas möjlighet att växa av egen kraft, det vill säga ur andliga bemärkelse.

I socialdemokratins Sverige, är man dom sociala trygghetssystemen mer trogna, än dess påverkan på människorna. Jag har länge funderat på, vad det beror på och vill inte tro att det har av ondo eller allmän politisk maktbegär, att göra. Min slutsats är att det, till stor del, beror på fartblindhet, efter ett närmare 50 års maktinnehav.

Därför anser jag det vara bra med ett, konservativ-liberalt, regeringsskifte som bör få behålla makten i minst 10 års tid, med start hösten 2006. Inte enbart av ideologiska skäl utan också ur demokratisk synvinkel.

Av Yohannis Petersson 03 mar 2003 13:49