Traditioner bra för gemenskapen

Vad har olika högtider som midsommar, jul och påsk samt tillfälliga festligheter som studenten och en bröllopsdag, och den årliga födelsedagen gemensamt? Jo, de kan alla tjäna som anledning att samla ihop de nära och kära, om än bara för en stund över dagen och/eller kvällen.

Och min foster-lillebrors studentfirande för några år sedan var en dag som gjorde att människor från flera generationer, åldrar och länder kunde träffas och umgås, om än i olika grupper. Studenterna för sig i vardagsrummet, de äldre mestadels i köket och den ingifta sidans släkt och vänner från Afrika vid grillen utomhus.

Att träffa släktingar, vänner och bekanta kan vara som att gå i ett par riktigt bekväma skor. Inget skaver och man vet att man kan gå flera mil om så skulle behövas, till skillnad från nya vänner och bekanta som man inte riktigt vet var man har. Och jag kan inte låta bli att tycka om de gånger jag är i samförstånd med riktigt gamla vänner som man kan tala i halvmeningar med, eller bara humma eller nicka till svar. Man förstår ju varandra ändå.

Men även om högtiderna förväntas vara fulla av glädje kan de ha motsatt verkan på de människor som inte har privilegiet att få delta i dessa tillställningar. Får man ingen inbjudan blir man plågsamt medveten om hur ensam man är utan familj, vänner och bekanta att besöka under högtiderna.

Låt mig ta mig själv som exempel. Att ha en alkoholiserad och psykiskt sjuk mor som enda släkting i Sverige stärker varken självförtroendet eller känslan av familjegemenskap. Istället kan man se de sporadiska och andligt påfrestande mötena som en enda lång prövning. Därför jag är tacksam för att genom placering i fosterfamilj fått medlemskap i en fantastisk svensk familj. Härdad av mina tidigare erfarenheter är jag dock något reserverad - varför jag inte vågar ta det numera 17 år långa medlemskapet som något givet. Det enda som är konstant är ju som bekant, förändringen

Och även om man inte kommer fram till något viktigt under träffarna utan kanske bara diskuterar katter och deras kära egenheter eller gamla minnen eller fadäser, så anser jag tillfällena viktiga för den så kallade sociala kompetensen och gemenskapen.

Så låt oss glädjas över studentsången, de små grodorna och snapsvisorna, för att inte tala om alla trevliga stunder vid stranden, badandes eller grillandes. Om inte annat så för att sommaren alltid känns för kort och att det finns risk för att det mesta regnar bort.

Av Sari Hänninen 24 feb 2003 16:43