Låt Saddam sitta kvar

Det sägs att ett krig mot Irak är oundvikligt och den enda lösningen på Saddam Husseins förtryck mot det irakiska folket. Så låt oss titta på ett eventuellt krig sett ur ett optimistiskt perspektiv. Vi förutsätter att inga dramatiska ändringar sker, att Saddam Hussein bjuder motstånd och, för enkelhetens skull, inga västerländska mänskliga sköldar finns i vägen. Ett optimistiskt scenario borde då innehålla följande:

1. Bombningar. Om vi tittar på hur USA/NATO har fört krig i Irak, Bosnien och Afghanistan inleds attacken med bombningar. Dels av militära mål, men även av strategiska mål, som kraftverk, vattenverk, broar, hamnar och städer. Det vore väldigt korkat av USA att låta infrastruktur som kan hjälpa den irakiska armén förbli orörda.

2. Strid i städer. Saddam kommer att svara med att dra militären tillbaka till städerna. Dels finns det civila som kan hållas som gisslan, dels kommer USA att tvingas till närstrider, där deras högteknologiska övertag dels försvinner. USA:s militärledning vill inte riskera soldaternas liv för hemmaopinionens skull. Befälen har order om att dra tillbaka trupperna om det blir för hett.

3. Krigets längd. Låt oss anta att Saddam håller ut i en månad innan han ger upp, och att samtliga irakiska soldater kapitulerar direkt och utan motstånd.

4. Efterspelet. Saddam lever och förs till rättegång i Haag, åklagad för brott mot mänskliga rättigheter. Vidare att återuppbyggandet av Iraks infrastruktur och livsmedelsproduktion är återställd sex månader efter Saddams kapitulation, och att en tillfällig, samarbetsvillig och FN-stödd regering tillsätts för att genomföra demokratiska val inom ett år.

Som ni ser finns det många optimistiska antaganden. Till exempel har jag inte räknat med några misstag från USA i form av "collateral damage" som tur är hittar jag inget bra svenskt ord för denna företeelse, att Saddam inte använder sig av okonventionella vapen jag är inte så naiv att jag tror att Saddam inte har några biologiska och kemiska vapen. Vidare att kriget inte drar ut på tiden och att Irak kapitulerar villkorslöst och bildar ett "vettigt" interimstyre.

Detta vore en dröm för de som accepterar ett militärt angrepp på Irak. Men vad blir det för resultat? FN har beräknat att 260 000 irakier kommer att dö, förutsatt att kriget blir ganska kort. I mitt optimistiska scenario halverar vi dödstalen och kommer fram till 130 000 dödsoffer i ett krig som går som på räls i en månad.
130 000 människor vars enda brott är att de är förtryckta av Saddam Hussein eller samarbetar med honom för att slippa repressalier.

Låt oss ta dessa siffror som avstamp för ett matematiskt experiment. En dylik katastrof i form av dödade människor drabbade Irak under kriget mot Iran. De officiella siffrorna är runt en miljon döda på vardera sidan. Kriget pågick under åtta år. En enkel matematisk manöver ger alltså:

1 000 000 döda / 8 år 125 000 per år / 12 månader 10 400 döda per månad avrundat neråt.
Alltså: Saddam lyckades, med idogt stöd från väst, med en förhållandevis välmående befolkning, ta kål på ungefär 10 000 irakier i månaden.

Jag har, med väldigt optimistiska siffror, beräknat att USA kommer att döda 130 000 irakier under samma tid. Irakier, som till största delen är civila, undernärda, sjuka och totalt oskyldiga.

För att göra det övertydligt: För varje irakier som en Saddam kan döda när han är i högform, kan USA utan att anstränga sig döda 13 stycken. Ett bisarrt konstaterande är alltså att det nästan är bättre att låta Saddam sitta kvar i två veckor än att USA ska "befria" det irakiska foket en enda dag.

Det är en lek med siffror, men en allvarlig lek för att visa perspektiven. Jag tvivlar på att Saddam kan vara effektivare än USA:s krigsmaskin.

Avslutningsvis kan jag säga att jag mår illa av att beskriva ofantligt mänskligt lidande i form av kalla siffror, och jag är själv förvånad och ytterst deprimerad över de siffror jag har fått fram. Jag har inte ens berört de politiska och globala effekterna av USA:s agerande, kedjereaktionerna som kan komma att följa i arabvärlden och krisen som världssamfundet kommer att gå igenom.

Och innan alla går i taket på kommentatorsfältet, vill jag flagga för min nästa artikel, "En alternativ lösning på Irakkrisen."

Av Robert Svensson 24 feb 2003 11:44