De vill att jag ska bli torsk

Man har med parlamentsledamoten Sue Bradford i spetsen proklamerat detta, att jag ska bli en torsk, i ett osmakligt pressmedelande från partiet daterat den 9:e januari, 2003.

Bradford säger till mig att det skulle vara bra för mig som funktionshindrad man, att äntligen genom lagstiftning kunna jämnställas med icke-funktionshindrade män i möjligheten att vara torsk, det vill säga en köpare av sexuella tjänster. Ödmjukt ska jag böja mig i en vördnadsfull bugning och säga tack, men icke, det tänker jag inte göra. För hon har fel och uppvisar typisk översitteri mot oss funktionshindrade. Dessutom är hon på gränsen att cyniskt betraktas av mig som kriminell.

Bakgrunden till detta uttalande är i samklang med partiets stöd till det Nya Zeeländska lagförslaget "Prostitution Reform Bill", som är riktat till att avkriminalisera prostitutionen.

Hur som helst, så har De Grönas tredje namn på valsedeln Sue Bradford, diskriminerat och stigmatiserat mig som funktionshindrad i och med sitt pressmedelande, eftersom hon reducerar mig till att enligt lagboken bli en torsk. Jag ska med gott samvete kunna köpa kvinnor lagligt och på så sätt bevara och upprätthålla mäns rätt till sex. Oaktsamt, förpassar man mig som funktionshindrad till amorales utanförskap, där tidigare moral som gör gällande att det är oetiskt med trafficking och att prostitution är ett resultat av dagens patriarkat är som bortblåst.

Där man annars lyser med blåslampan när det gäller att hitta icke-funktionshindrade torskar, så vill man godtyckligt göra mig som funktionshindrad till en torsk.
Utan att fråga tar man förgivet att jag som funktionshindrad inte resonerar som så att jag ser prostitution som konsekvensen av patriarkatet och det kapitalistiska systemet. Resultatet av elefantskitsnacket i uttalandet är allvarigt eftersom det förstärker myten om att de prostituerade som ger sex till "freaken" som helgon eller välgörare. Tack vare detta är det svårare att få bort illusionen om "den lyckliga horan". En annan myt som upprätthålls är att vi med funktionshinder är olyckliga, asexuella eller översexuella, att vi därför behöver drastiska medel för att kunna ha sex.

Utan verklighetsförankring, så spottar Bradford vidare ut i sitt pressmedelande att prostitution ofta är det enda sättet för personer med funktionshinder att kunna få ha sex eller att få uppleva fysik kontakt med en annan person. Avsmakligt, eftersom detta uttalande för det första bara riktar sig till funktionshindrade män, som generellt köper mer sex än kvinnor.

För det andra så är det vansinnigt att lösa problemet med vår känslomässiga och kroppsliga isolering och segregation, som är inbyggt i samhället, med att ge oss funktionshindrade rätt till prostitution. För det tredje så bevarar och upprätthåller det patriarkatet.

Det problematiska med vår grupps sexualitet, ligger inte i vår oförmåga till sex, utan i det icke-funktionshindrade samhällets fullkomliga segregering av oss funktionshindrade på samhällets alla plan. Om det nu är sant att flertalet personer med funktionshinder går till prostituerade, så är det konsekvenserna av samhällets misslyckade med att bryta vår grupps segregering. Alltså, att stödja vårt nyttjande av prostitution, utifrån mitt funktionshinderrättsperspektiv, är det samma som att stödja en fortsatt segregering och ett fortsatt förtryck av oss med funktionshinder.

Av Adryan Linden 11 feb 2003 09:00