Frihetlig ekonomi - ett förslag

Anarkismens uppfattningar om ekonomi och politisk styrelseform går inte att skilja åt, eftersom man anser att den ekonomiska strukturen är lika med den politiska organisationen i samhället. Det som man kan säga ofta kommer att symbolisera denna ekonomi är teorier om att avveckla räntan eller krossa löneslaveriet.

En av de första anarkisterna, som för första gången kallade sig för anarkist och som började använda anarkins positiva terminologi, var utopisten Pierre Joseph Proudhon 1809-65, som föddes i Frankrike utanför staden Besancon vid Jurabergen, belägen nära gränsen till Schweiz.

I boken "Vad är egendom?" klargjorde han sin politiska inställning i en dialog med läsaren om vilket politiskt styrelseskick som var bäst för människan:

"Vilken form av regering bör vi föredra? ­Nå, det var då också en fråga, svarar utan tvivel någon av mina yngre läsare, ni är naturligtvis republikan. ­Republikan ja, men detta ord säger ingenting bestämt. Res puplica, det är de allmänna angelägenheterna; alltså kan vara och en, som bekymrar sig om det allmänna, säga sig vara republikan under vilken form av regering som helst. Kungar är också republikaner. ­ Nå, då är ni väl demokrat? ­ Nej. - Vad? Skulle ni vara monarkist? ­ Nej. - Konstitutionell? ­ Gud bevare mig. ­Ni är alltså aristokrat? ­Ingalunda. ­Ni vill ha en blandad statsform? ­Ännu mindre. ­Vad är ni då egentligen? ­Jag är anarkist."

I hans mening var anarkin det ultimata samhället, fritt från oordning, upplösning och kaos. Med detta så markerar han motsatsen till det negativa, som under den franska revolutionen kretsade runt ordet anarki och är en tradition som fortfarande spökar för anarkismen som ideologi. Han myntade bland annat begreppet "egendom är stöld" genom ett av sina tidigaste verk från 1840-talet "Quest-ce que la propriété?", eller på svenska: "Vad är egendom?".

Proudhon började sin ekonomiska analys med att kritisera och angripa, i den ovan nämnda boken, de arbetsfria inkomsterna som till exempel ränta, avkastning på aktier med mera. Genom sitt starkt kritiska innehåll mot den rådande ekonomiska strukturen blev boken näst intill förbjuden, men detta uteblev när de juridiska myndigheterna vilka ansåg att boken hade en samhällsfarlig tendens rådfrågade nationalekonomen Adolphe Blanqui, som avfärdade myndigheternas oro genom att anse att boken inte var farlig på grund av att den var för lärd för att begripas av vanligt folk.

Enligt Proudhon så skapas rikedom av arbetet, som i sin tur resulterar i att något produceras; därför så är arbetaren berättigad till innehav av den produkt som han/hon skapar. Därför är det en "onaturlighet" när en enskild eller ett företag äger produktionsmedlen eller tjänar pengar på andras arbete eller produkter. Med detta så drar Proudhon en klar skiljelinje mellan innehav och egendom. Proudhon ritade upp grundmallen för hur ett rättvist ägande eller innehav förhåller sig inom den naturliga sfären av organisation inom samhället; och denna naturliga samhällsekonomi skulle enligt Proudhon uppnås med fem enkla regler:

"Jorden åt dem som odlar den;
Hanteringen åt dem som utövar den;
Kapitalet åt dem som använder det;
Produkten åt producenten;
Överskottet av den kollektiva kraften åt alla dem, som medverkar till det."

Ett av Proudhons mål för det framtida samhället var att skapa ett statslöst samhälle baserat på fria sammanslutningar federationer mellan naturliga produktionsgrupper i samhället, och några av dessa naturliga grupper var till exempel industri och jordbruk. Han menade även att om dessa grupper mellan varandra skulle börja sluta avtal som rör produktionen, samt att ha varuutbyte, så skulle samhällsgruppernas konkurrenssträvan upphöra, och det utopiska samhället skulle födas. Liksom Robert Owen 1771—1858 ansåg han att guld och silver var räknat i ett artificiellt värdemått, vilket skapade problem, eftersom det verkliga värdet ska ligga i det arbete som utförs och inte i knappheten av vissa varor som betraktas som en värdeenhet; i det här fallet guld och silver. Därför utvecklade och bearbetade Proudhon detta tänkesätt som först började utarbetas av Owen. Proudhon ville byta ut silver- och guldmyntfoten mot papperspengar, grundat på varje människas prestation i form av betalning baserat på arbetstid. I likhet med Owen så ville Proudhon även skapa så kallade "bytesringar" eller "bytesbanker", där man ersätter pengar med utbyte av tjänster och arbete.

Denna idé hade även Owen testat i praktiken 1832, men det blev då ett misslyckande. Proudhon trodde att genom skapandet av dessa banker så skulle räntesatserna sakta sjunka till noll och gå tillbaka till urvärdet och den naturliga balansen, eftersom pengarnas värde skulle avvecklas i denna form av ekonomisk lösning. Det som skiljer Proudhons arbetsersättning mot den senare kommunistiska idé som förespråkades av Kropotkin var att Proudhon ansåg att betalningen skulle komma efter individens prestation, medan Kropotkin tänkte sig att detta skulle ske efter behoven inom kollektivet.

Är rätten till egendom en mänsklig rättighet eller styr den över och kontrollerar människors rätt till de övriga rättigheterna?

Under den franska revolutionen införde man i rättighetsförklaringen den personliga äganderätten som en del av de mänskliga rättigheterna. Men detta tankesätt, påpekade Proudhon, höll sig inte till verkligheten. Han menade att om nu den personliga äganderätten var en mänsklig rättighet så skulle ju alla människor födas automatiskt med denna rättighet, att äga lika mycket som alla andra.

För att lämna själva ämnet och ge en personlig prägel på själva proudhonismen, så kan jag som författare av denna artikel urskilja problematiken i denna föreställning om egendomen såsom något självklart och heligt jämte liv och frihet. Jag anser, och jag tror att även Proudhon skulle ha instämt här, att den franska revolutionens i viss mån liberalistiska initiativtagare, liksom dagens försvarare, har inordnat samhällsstrukturen som en illusion av vår egen mänsklighet, tack vare att just ha jämställt rätten till egendom med rätten till frihet och liv. Ja, en falsk bild av oss själva och vårt samhälle har de låtit rota i sig, en värld där egoismen gror och där egendom i viss mån värdesätts mer än liv, samt där frihet måste köpas med kapital från, ja, just precis, egendom. Proudhon menar att det rättvisa eller naturliga i ett samhälle är när varorna byts till priset av vad själva arbetet för produkten kostar, inte mer och inte mindre. Om inte detta uppfylls i den globala ekonomin, så påstod Proudhon att exploatering kommer att uppstå bl.a. genom att monopol bedrivs och att det "rättvisa samhällets" bytesprinciper bryts. Det grundläggande för Proudhons teorier i boken "Allmän princip för revolutionen i det nittonde århundradet" är ett kollektivt samt ett kooperativt ekonomiskt tänkande:

"I princip måste alla samhällets tillgångar betraktas som gemensam, kollektiv egendom, därför att de tillkommit på kollektiv väg."

I den här boken lägger han upp principerna för att uppnå den nya, rättvisa, och mer balanserade, samhällsekonomin. Han går vidare i denna skrift och menar att medicinen mot det orättvisa egendomssystemet är ett demokratiserat kreditväsende, samt en likvidering av de existerande bankerna i formen av ett bildande av en kooperativ Folkbank, en bank där individer och arbetskollektiv kan erhålla lån mot en låg avgift på 0,25 procent eller 0,5 procent till folkbanken för att täcka deras naturliga arbetskostnad. Med hjälp av denna bank, som har en såpass låg ränta, skulle man befrämja enskildas företagsamhet och villighet att producera saker och ting själva, vilket skulle resultera i att arbetaren tar över produktionen och skapar, enligt Proudhon, ett samhälle där de fria sammanslutningarna råder, samt att samhällsekonomin blir solidarisk med samtliga människor. Men där det krävs betydligt mer arbetskraft och de enskildas initiativ inte räcker till för att producera varan eller produkten, samt där det krävs flera olika arbetare från olika yrken, måste man skapa ett kollektiv.

Han tänkte också att om banken skulle få bukt på pengabrist genom att göra samtliga varor, och även pengar, till bytesvaror, så skulle automatiskt efterfrågan öka och arbetslösheten minska. Proudhon menade att själva bristen på pengar även skapar behov av ränta, eftersom ränta är till för att ersätta de pengar som inte finns, men som enligt marknaden behövs för att hålla det kapitalistiska hjulet igång.

Av Adryan Linden 10 feb 2003 08:55