Jag känner mig kränkt av Ramona

Hon säger att de kommer hit och söker asyl vilket är svårt att få. Hon säger att när de får asyl bosätter de sig här och lever på det generösa välfärdssystemet i flera år innan de kan försörja sig själva. Och när de bott här ett tag skickar de hem sina söner för att lära sig den islamska läran och de skickar hem sina döttrar för att bli omskurna. Ramona vill att de asylsökande inte ska se Sverige som ett asylland utan de ska omfamna våra värderingar om jämlikhet, frihet och demokrati.

Jag känner mig lite kränkt själv. Pappa har inte skickat hem mig för att bli omskuren. Ingen jag känner har blivit tvångsskickad nånstans för att göra nånting. Möjligtvis ut med soporna. Betyder det att jag lever ett skyddat liv? Jag försökte reda ut varför jag kände mig kränkt. Nu är jag inte känd för att kasta mig in i debatter, jag är för rädd att folk ska bita huvudet av mig. Vad jag brukar göra är att kolla kommenterarforumet. Där brukar alltid någon representera min åsikt sådär välformulerat och insatt som jag inte pallar. Jo det fanns några stycken. Men även många positiva tillrop om att det inte får bli så att kritik rasism och att det är bra att Ramona inte bara kör den gamla vanliga "tyck-synd-om-invandrare, valsen." sic! Innovativ särskrivning och ett påstående som står oemotsagt.

Så nu tänkte jag vänta på att någon vältalande aningen vänstervriden proffstyckare ska reagera på artikeln och blända oss med sin kunnighet och sina argument. Men det känns inte som om det kommer hända. Jag frågade några av mina vältalande aningen vänstervridna proffstyckarbekanta som alla medger att de tröttnat på Ramona och inte orkar uppröras längre. 37 anonyma personer klickar på valfri stjärna istället och resultatet blir två - "ganska kass artikel". Det är allt.

Sålunda dyker jag in i debatten själv. Aaaah.

Texten är uppenbarligen skriven av en engagerad person som inte är rädd för kritik utan står för sina värderingar. Jag förstår vart Ramona och en del av kommenterarna vill komma. Även om jag har väldigt svårt att formulera det konkret. Varje individ som kommer till landet Sverige är olik den näste. Varje individ som alltid bott i Sverige är olik den näste. Men människan, till sin natur har så oerhört svårt att se detta. Jag tror på att Ramona innerst inne menar väl men hennes sätt att uttrycka sig är snarlikt någon mindre välmenande karaktär. Låt mig exemplifiera:

Föreställ er en äldre herre från ett land i mellanöstern. Hans namn är Salim. Salims värderingar tas inte upp här ty det är inte historiens kärna. I en svensk stad placeras han av svenska staten. Salim är ute och promenerar när en svensk kvinna närmar sig honom. Den här kvinnan har stora problem, därför närmar hon sig Salim och börjar skrika åt honom. Hon skriker att han och hans gelikar kommer till hennes land och söker asyl och de ska fan sticka tillbaka och inte förpesta landet Sverige med sina äckliga traditioner och hon skriker att han ska brinna i helvetet för World Trade Center. Sen spottar hon framför hans fötter och vinglar muttrande därifrån. Chockad känner Salim tårar bränna och en stor vrede. Hur kan någon hata honom så?

Ett år senare kopplar Salim upp sig på internet och surfar in på Sourze. Han hittar en text skriven av en arg svensk kvinna där det står: "Ni kommer till mitt land som jag är stolt över och ni lever på vårt generösa välfärdssystem och ni gör det ena och det andra. Ni vill inte ha våra värderingar."

Orden går rakt in i Salims hjärta och han känner den stora vreden igen. Hur kan någon hata honom så? För honom är orden desamma som kom från kvinnan som spottade framför hans fötter. För honom är alla svenskar likadana. Varför skulle han vilja ha deras värderingar? De spottar på honom. Han spottar tillbaka. I sitt land åtnjöt han respekt av de som kände honom. Här vill ingen kännas vid honom.

När jag läser svaren som Ramona Danlén skrivit i kommenterarforumet får jag en känsla av att hon är väldigt offensiv. Bland annat svarar hon på en kommentar om att kanske är de omskurna flickorna är mer kränkta än Ramona med "Om du inte begriper att dottern är kränkt av denna handling är kommentarer överflödiga!" Med det resonemanget kan du ju utesluta så mycket och låta oss tro på din eviga goda intention.

Textens huvudsakliga svaghet är den stora generaliseringen. Asylsökare är en omfattande grupp människor från många länder med olika värderingar. Varje individ har en egen livshistoria. Ett fåtal är det Ramona Danlén vänder sig till. Alla tar åt sig. Det stod i tidningen för ett tag sen om muslimska skolor där barnen behandlades mycket illa. En svensk pojke hade hittats i en sådan skola i Kenya. Är det detta Ramona syftar på? Även här förväntas det av oss att vi ska vara insatta i problematiken. Texten är så kort att en presentation av problemet inte skulle skada, tvärtom skulle den stärka texten. För någon som missat nyheten ser texten väldigt enkelspårig ut. Det är för många luckor för att ens den mest öppna läsaren i världen kan finna Ramonas alla goda intentioner.

Debatten utkämpas på en smal hängbro över ett bråddjup fyllt av uppretade proffstyckare. De tvenne i rampljuset har tunga skor och bara sina tangentbord till vapen. Gör de minsta övertramp biter sig oppositionen hungrigt fast vid den övertrampande foten medan sakfrågorna försvinner när någon biter huvudet av en debattör.

Sakfrågorna som jag ser det tenderar att bli filosofiska utav bara helvete och undringarna blir bara fler och fler.

Hur ska vi få de nya svenskarna att känna sig välkomna utan att låta dem utnyttja oss?

Hur ska vi utnyttja deras kunnighet utan att ställa för stora krav på dem?

Hur ska vi få människor med fel värderingar att bli mer som oss?

Vad är fel värderingar och hur kan vi vara så säkra på att vi har rätt?

Varför skriker alla "RASIST" så fort någon kritiserar hur vi behandlar invandrarna?

Varför lyssnar inte makthavarna på oss?

Vad menade Göran Persson när han sa mig och Lia rakt upp i synen:
"Varför ska vi ut och hämta fler från Europa och södra Europa och Mellanöstern när vi faktiskt har 100 000 invandrare som går och väntar på ett jobb?"

Får man tycka så? Faller jag offer för tycka-synd-om-alla-invandrare-valsen när jag tycker att det låter lite cyniskt?

Så många frågor. Så skiftande svar. Det finns två mer eller mindre tydliga vägar att gå. Höger eller vänster. Men! Som Neelix sade i söndagens avsnitt av Star Trek Voyager:
"När din väg delar sig i två, välj en tredje väg."

Min ödmjuka åsikt är att alla borde försöka hitta den tredje vägen, en fungerande kompromiss som gagnar de behövande. Jag påstår mig inte känna den vägen. Och den är nog oerhört svår att finna. Men den energi, den envetenhet och det förakt som varje dag genereras, kablas ut och kastas på folk med annan åsikt kan istället användas för att hitta denna väg.

Jag är säker på att detta egentligen är allas goda intention, men vi behöver ibland påminnas om det.

Nu kan ni ge mig en gul stjärna och bita av mitt huvud. :/

Av Kee Leong 04 feb 2003 16:42