Det var inte Tony som jobbade

Tony var bra, antagligen världens bästa videouthyrare. Han kunde liksom vägleda en på ett sätt som andra inte klarade, de andra försökte bara trycka på en massa filmer som i allas ögon var bra, säkra kort, det blir rätt tråkigt.

Nej, med Tony kunde man trava fram med någon rulle och fråga om den var bra.

-Ja, men se inte den, du kommer inte fatta, du ska se de här först sa han och så gick man därifrån med två kanonrullar som man aldrig hört talas om.

Det stämde, nästan alltid. Ibland var det helt fel, eller Tony hade inte fel, det var bara det att hans kunder inte alltid fattade vad han sa.

Han tänkte inte hyra något, han hade ju ingen video, det hade han inte haft på evigheter. Sen han hade haft inbrott i förrådet och de hade snott typ allt som han för tillfället lagt ner där, för han skulle ju hyra ut lägenheten till en tjej han kände medan han var ute och liftade över sommaren, snowboardprylarna, alla brädor, kängorna och kläder som han knappt använt och det för en evighet sedan, fan. Fast det är klart han levde rätt gott på försäkringsstålarna när han kom hem igen och upptäckte att de snott hans prylar.

Nej, han skulle inte hyra något, det visste Tony, men inte den andra killen som jobbade när inte Tony jobbade. Han, inte Tony, glodde alltid på honom så han blev nervös där han gick omkring bland hyllorna med händerna i fickorna på anoraken och njöt av stämningen och känslan av att vara omgiven av flera hundra meter av rörliga bilder, Han visste att det var stört att gå omkring och njuta av lukten och titta på omslagsbilderna och läsa titlarna.

En gång hade han sökt jobb i en liten förortsvideobutik. Han hade inte fått det för han var ärlig och de tyckte han var konstig och ville fan inte ha han där. Fan. Det hade varit perfekt, han hade kunnat suttit där och funderat och klottrat i sitt lilla block och någon gång i veckan kom någon skum gubbe, inte skummgubbe utan skum gubbe, förlåt jag kunde inte låta bli, in och hyrde en Moviebox och fem P-pajjare. Resten av tiden skulle han vara själv och kunna sitta och skriva och klottra i sin lilla bok och han skulle få betalt för det, men fan.

Han avslutade sina besök på Filmhuset med att kolla in topplistan, ni vet den där väggen med de videofilmer som hyrs ut mest, Han stannade till där på vägen ut för att kolla vad som funkade hemma i stugorna. Han väntade fortfarande på den dagen han skulle bli överraskad och få syn på typ Brazilian Babes nr 13 där på hyllan bredvid de amerikanska säkra korten, aldrig att han blev överraskad. Han brukade vända sig om och skaka på huvudet åt Tony när han jobbade och Tony brukade uppgivet lyfta på axlarna och himla med ögonen, men nu jobbade den andre så han stod helt enkelt där och sög i sig av den amerikanska skiten.

Utanför på Storagatan sprang han den fule med konstig svans fram och tillbaka i sensommarregnet och raggade brudar åt honom. Så måste det vara, för den ena snäckan efter den andra klev in genom dörren, fan, kvällen kanske fortfarande gick att rädda, trots att han gett upp den för länge sedan under en pajad gatlykta.

Nu gick det snabbt, hon var bara där, bakom honom. med händerna runt känner hon på sadeln. Hon undrar med mjuk röst om han ska hyra film, men han har ju ingen video men det har hon.

- Vad bra, säger han. Hon ler.

De går iväg, tillsammans. Han i sina stora brallor och hon i sina tjata svarta jeans med sitt stora, räcker inte, det var enormt hennes spretiga hår, hem till henne.
Hon gillar inte ridsport, nej, hade inte ens ägt en My litle Ponny men hemma i den lilla lägenheten uppe i Oxbacken vinner hon Grandnational, fälttävlan, dressyr, ja rubbet. Hon försöker gallopera skiten ur han. Under, över och framför gör hon sitt bästa, men det går inte och när hon somnar bultar det fortfarande i sadeln.


Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola.

Av T.L Stjerna 02 feb 2003 14:47