Hellre slöja än anorexi?

När jag sitter och surfar hemma kan jag inte låta bli att gå in på webmodels hemsida och förfasa mig, ungefär som när andra dras att titta på sidor med olyckor och andra läskiga saker, eller man tittar på en trafikolycka när man åker förbi.

Sedan sitter jag där framför datorn och mår dåligt, jag får en molande känsla i magen och blir väldigt illamående. Samtidigt som jag blir så arg att jag skulle vilja slå någon. Hårt. Riktigt hårt. Så att vi vaknar och inser vad vi håller på med.

Vad är det då jag upprörs över så? Jo, på webmodels hemsida finns en massa modeller utlagda. Vem som helst kan bli modell bara man betalar en viss summa för fotografering och sedan ytterligare en summa för att finnas tillgänglig på nätet. Varje månad blir en kvinnlig och en manlig modell vald till månadens modell. Visst, inget fel med det.

Men sedan ser jag på vem som blivit månadens modell. En Madeleine, 19 år gammal, 178 lång och väger 56 kilo, där en hel del av vikten sitter i de av silikon så stinna brösten. För någon annanstans på kroppen är hon inte stinn.

Jag hade en gång en vän med anorexi, hon åker fortfarande in och ut på sjukhus, och denna Madeleine ser precis ut som min sjuka vän, bortsätt från silikonbrösten då. Eller på de bilder man kan se i de flesta historieböcker, bilderna av människorna som just räddats från Auschwitz. De flesta som ser koncentrationslägesbilderna mår illa, precis som jag gör när jag ser Madeleine. Men Madeleine är ju modell och har dessutom gjort en god investering i form av att få sin kropp uppskuren och två onaturliga föremål inplacerade strax över magen. Så hon hyllas.

Så här vill vi i väst att våra tjejer ska se ut. Vi kräver av andra länder att de ska sluta med sitt förtryck av kvinnor. Vi rasar mot Afrika och deras könsstympning, men hyllar kvinnor som skär upp sina bröst.

Vaddå, västerländska kvinnor gör det ju av egen fri vilja. Men hallå, skulle du fråga en afrikansk kvinna skulle hon inte säga att det är hennes kultur som tvingar henne att könsstympas. Nej, hon tjatar på sin mor att hon också vill genom gå riten för att bli kvinna. Hon vill genomgå operationen för att äntligen få känna sig kvinnlig. Känns anledningen igen? Jag vill ha stora bröst för att kunna känna mig kvinnlig.

Men hallå, i Afrika utförs stympningarna utan bedövning, och inte av läkare. Frågan är: skulle vi acceptera om de utfördes av läkare?

Vi kritiserar den muslimska religionen som tvingar in sina kvinnor i slöjor, men till skillnad från oss är fria att äta.

Då plötsligt slår det mig, var har vi egentligen kommit med vår feministiska revolution? För varje steg framåt vi tar inom ett område hittas ett nytt knep för att få oss att må dåligt.

Aldrig har kalorier räknats så ivrigt, plastikkirurgerna haft så långa köer och enligt undersökningar så många unga kvinnor mått så dåligt. Aldrig har kvinnans sexualitet varit så frigjord samtidigt som så mycket som var tredje tjej som söker hjälp vid ungdomsmottagningarna har smärtor vid sex. Så ont att de inte längre njuter av kärlek.

Vi skriker högt över de nya svenskar som inte "anpassar sig" till våra regler, som tar till våld mot sina döttrar när de försöker göra sig fria. Men västerlandets döttrar då? När vi försöker göra oss fria? Då svaras det med våld på våra egna kroppar. Våld som vi själva utför, som vi tror är vår egen vilja. Men hur kan en människa vilja göra illa sin egen kropp?

Det är så lätt att kritisera någon annan, för när man står utanför är det lätt att upptäcka fel. Men inne i kulturen syns inte felen, för de som är inne i kulturen är inte medvetna om sin kultur. De tror att allt är som de själva ser det, att sanningen syns bäst ur deras synvinkel. Men skulle de ta ett steg tillbaka, och titta efter noga, försöka se sin egen kultur som de ser på andras, då skulle de upptäcka att deras egen kultur har precis lika mycket fel och brister som alla kulturerna de själva kritiserar.

Av Lisa Norrevik 31 jan 2003 12:17