Aj! men först krasch!

Han tappade andan och sjönk ner i den stora fåtöljen.
Reste sig inte ens upp och såg efter henne när hon rörde sig över den lilla innergården.
Som rök genom öken svajade hon höften lite extra, vände sig om och såg upp mot en tom balkong.
HA! Ett-noll.
Han sträckte händerna rakt upp och spretade ut med benen som om Cantona skallat domaren i cupfinalen, Än var han inte slagen.
Han kände på polaren, än var han inte slagen.
Han skulle knulla med Liza
och Karin
och Lotta
och Emma
och Anna
och till och med Sara.
Ja han skulle fan ligga med alla hennes vänner.
innan hon klev ut på Domkyrkoesplanaden.
KRASH!
lät det när den stora järngrinden slog igen och förhållandet var slut.
Hon ville vara ung.
Han förstod inte.
Han kände sig ensam,
fast nu skulle han kunna göra allt det där han inte hade kunnat göra när de, det vill säga han och hon, hade varit ett.
Han kände på polaren och var plötsligt inte lika ensam.
Han skulle ligga med Liza
och Karin
och Lotta
och Emma
och Anna
och Sara.
Eller nej, inte Sara, eller ja kanske, om han slapp tjata så skulle han ligga med Sara.

Men snart vägde dessa nya planer inte särskilt tungt i jämförelse med att han mindes henne och han kände sig ensam, fast inte lika ensam som då, en vecka, och ett halvår, om jag ska vara ärlig, efter att de, det vill säga han och hon, hade blivit två, när han såg henne i centrum med en kille i rosa instoppad skjorta, bakåtslickat hår och turnups på femhundraettorna.

Han förstod inte. Hur kunde hon påstå? Inte kunde det vara så att hon var yngre med honom som hade rosa instoppad skjorta och turnups på femhundraettorna. Nu, våren 99?
Han kände sig ensam där han stod i sina alldeles för stora brallor och den gröna tajta anoraken med STAX-snappet och Union jack på överarmen.

Han smet in på Skivbörsen. Det slog honom att de, hon och han med skjortan instoppad? kunde ju, även om det inte var troligt, vara på väg in hit. Han fortsatte ner för trappan till källaren. Där nere var han trygg. För en snubbe med rosa instoppad skjorta skulle ju garanterat inte våga sig ner hit till källaren där Joey och de andra sluskarna med stora skägg som ägaren valt att gömma undan på nedre våningen höll till, alltså de var schysta killar men en snubbe i rosa instoppad skjorta måste ju tycka att de var sluskar, med stora skägg. Nej. han skulle stanna där uppe vid nyinkommet och antagligen köpa någon mesig sommarsamling.

Hur fan var det möjligt att hon var yngre med honom?
Han hejade på Joey och Martin, som inte hade stort skägg men jobbade i källaren ändå och de andra vinylbitarna som han egentligen inte visste hur han kände. Han stannade där nere tills han var säker på att bakåtslicket fått hjälp att hitta Smurfhits -98 där uppe på övervåningen sen spräckte han månadens sista hundring när han köpte ett begagnat album med KrissKross. Visst de anses asmesiga, men kan man känna något annat än respekt för två små killar som dyker upp med brallorna bakofram och rappar om att missa bussen? Det är modigt och jävligt stöddigt. Och rimmar man Big Daddy MAC på Wiggedy wiggedy WAC så förtjänar man ett bättre öde än att stå kvarlämnad bland tolvorna i källaren på Skivbörsen.

- Va fan köper du den där skiten för, sa Martin förbryllat när han tog betalt.

Nackdelen med att vara stammis på ett ställe är att personalen slutar behandla dig med respekt. Man kan fan stå där och balansera med en trave tolvor upp till taket och dubbelt så mycket undanlagt bakom disken, men du kan ge dig fan på att de expiderar gubben först som står och håller i någon mesig MTV-samling som han ska byta åt barnbarnet för gubbfan naturligtvis köpt fel. Man pumpar in pengar i verksamheten och vad får man för det? Jo man får glåpord slängda i ansiktet om man köper nått som inte passar herrarna.

Skit i det muttrade han, rykte åt sig den gula kassen och skyndade
upp för trappan,
upp ur källaren
ut i Stentuffa sensommar-Västerås.

Trodde han, i trappen möter han dem, det vill säga hon och rosa skjortan.
- Oj, hej. säger hon, ler och kliver åt sidan så han kan kliva förbi i den smala trappen.
- Snygg skjorta, flinar han tillbaka och smiter vidare.
- Fan vad barnsligt! kastar hon mot hans rygg och tar tag i rosa skjortans hand, drar honom med sig ner i källaren på Skivbörsen.

HA! Två-noll sa han för sig själv när han kom ut i stentuffa varma sensommar Västerås och folk tittar konstigt på den lilla killen i alldeles för stora brallor som travar iväg pratandes med sig själv och svänger runt hörnet vid Burger Corner, trots att han inte var rasist, nej, uttalade han det alltid BURGER CHORNER. Nej det stod fan tre-noll minst för medans han gick och bar på en stor tuff gul plastkasse avsedd för vinylskivor som det stod Skivbörsen på så hade rosa skjortan stått och fjantat med en liten svart avsedd för CD-skivor som det stod CityRecords på.
HA! Tre-noll!

När han kom till Vasagatan svängde han höger sen vänster vid Storagatan. Det var långt ifrån en genväg men han behövde sortera tankarna och det bästa sättet han visste var att gå. Han följde Storagatan ända ner till Skrapan där han svängde vänster. Nu var det verkligen en omväg men han ville inte gå förbi Café Gränden där haschtomtarna satt och var dagenefterklubbade efter att hela natten suttit och roterat runt solen i en hastighet ej greppbar för vanligt folk. Men de, det vill säga hashtomtarna, såg hur stjärnorna rusade över den svarta natthimlen som vita revor i augustinatten. De fnissade lite då och då och Aron sträckte ut handen.
- AJ! det stack ljög han, Aron alltså, för att verka intressant.

Han svängde in på gamla Seven eleven, han hade tur och “Whos done it?" var ledigt, han fiskade upp en femma, placerade den stora gula kassen på golvet brevid? morsade på den stora tjocka killen som inte ville hälsa tillbaka när de möttes någon annanstans än här bland flipren, han hade alltid samma gråa Stussy tröja på sig, han antog att han hade jävligt många sådana tröjor eller så tvättade han typ dagligen för han hade inte kunnat märka att snubben luktade illa. Vad fan skulle hon ner i källaren med rosa instoppade skjortan att göra? Snubbarna där nere skulle ju slita honom i stycken och när han träffade Martin nästa gång skulle han typ säga något i stil med:
- Du den där lilla söta som du hängde med förut var nere hos oss med nån snubbe i rosa instoppad skjorta förra veckan.

Hur fan kunde hon? Hon gör det med flit! FAN! Han dunkade till flippret i sidan och skickade iväg kulan, egentligen spelade han inte flipper om det inte fanns en vanlig gammal skjutmekanism, det var fan vulgärt att skicka iväg kulan med en knapptryckning istället för den hederliga lilla fjäderkonstruktionen som man fick dra ut och släppa så att kulan stångades iväg, men vad fan gör man när utvecklingen går framåt, saker förändras och tar slut och inget får vara som det varit även om det fungerat alldeles utmärkt, nej, allt ersätts med något annat som är nytt, inte bättre utan bara nytt, fan?

Kulan rann rakt igenom.
Fan.

- Fick knack tre gånger på den där igår sa gråa Stussy-tröjan över axeln och han kände sig återigen ensam, det hjälpte inte ens att känna på polaren.
- Du kan ta över, sa han och fiskade åt sig den gula kassen, trädde handtagen över högra handleden så han kunde köra händerna i magfickorna på den tajta gröna anoraken och gav sig ut i stormen igen. Alltså det var bara augusti och det stormade inte, men ni hajar?
- Allvarligt? Schyrre! frustade den gråa Stussy-tröjan, lämnade MidevilMadness och valsade över till “Whos done it?" med tindrande blick som om han skulle få godis. Var det här hans värld nu? Han kände sig så ensam, knöt nävarna och körde det ännu längre ner i fickorna på anoraken, tryckte hakan mot bröstet och gav sig av hemåt för att ta ner det där kortet som fortfarande satt kvar på väggen.

AJ!
lät det när han drog häftstiftet ur väggen
och kortet på henne föll rakt ner i en evighet,
han hann gråta floder innan det landade och seglade iväg över golvet.
Inga extra knack i världen kunde rädda honom
nu grät han och var så ensam. Han satte inte på
Liza
eller Karin
eller Lotta
eller Emma
eller Anna
eller Sara.
Nej.
Utan Belle and Sebastians Tigermilk eller var det Elliot Smith?

Sen dess har ingen sett till honom.

Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola.

Av T.L Stjerna 27 jan 2003 16:01