Rejvar-Gudrun på språng!

Gudrun Schyman, den eviga påivraren av skattehöjningar, har försökt smita undan skatten själv. Nära 150 000 kronor, en normal årslön för en arbetare, har hon försökt smita undan. Tanten satt helt enkelt i sin lyxvilla på Österlen och sade till sig själv: "Jag har ätit en lyxlunch, skall jag betala med mina egna pengar eller vill jag stjäla skattepengar av de människor som jag företräder?" Hon valde det senare alternativet, men det värsta var att hon redan hade fått vänsterpartiet att betala samma lunch åt henne, två gånger.

Gudrun Schyman, alias röda kajan, är en av Sveriges mest beundrade kvinnor. Visserligen agerar hon i nuet, men till och med den nu avlidne Astrid Lindgren gör mer nytta än henne, Astrid Lindgren kan åtminstone göra människor glada med sina böcker och hon kostar mig inte pengar. Jag får betala av mina skattepengar för att Gudrun Schyman skall irritera mig X gånger i månaden för något så irrelevant som att det sitter lättklädda damer på reklamaffischer, eller möjligtvis något annat trams. Att hon skämmer ut sig genom att komma till premiärer sprängfull och sedan kissa på sig eller att hon leker tonåring på rejv och på andra sätt gör bort sig väger definitivt inte upp avsaknaden av mina pengar. Det fanns en hel del kvinnor och män som tyckte att Gudrun Schyman var bra, att hon var en ärlig typ i politikerland, den här nyheten gör människor desillusionerade.

Det är inte mycket bättre ställt på den manliga sidan, jag har exempelvis inte hittat någon bra förebild. Jag trodde ett tag att min far skulle fungera fint. Förutom att ha slitit i sitt arbete under åratal har han även på sin fritid skrivit en del texter som jag uppskattar, men efter att han sågat min senaste krönika med orden "Jag har en del klagomål på svenskan i den" så har han diskats från min lista. Nåja, han är ju trots allt en kommunal tjänsteman så jag borde ha förstått att ord i stil med "tjosan" är för livade för honom. Min mamma, trots alla hennes kvalitéer, är direkt diskriminerad från listan. De män som har kvinnor som förebild slutar alltid som bögar, och det finns ju som vi alla vet ett stort problem med bögar, det är att de är homosexuella. Efter att ha sett alltför många homosexuella män strutta omkring med strutsfjädrar och tajta rosafärgade byxor på tv så har jag insett att jag inte vill sluta så. Alltså får jag rimligtvis skaffa mig en riktig förebild, alltså en människa som har en penis och som beter sig manligt.

För att hitta en bra förebild letar jag direkt bland krönikörer, vilket jag för tillfället inbillat mig att jag skall bli, men vilka finns det? Johan Hakelius på aftonbladet är ganska bra, hans krönikor är alltid underhållande att läsa. Däremot så har han problem med att avsluta dem, sådana skall avslutas lite snärtigt, men istället för att han på slutet "knyter igen säcken" så rinner skiten bara ut i sanden, bildligt talat alltså. Dessutom så jämförde han Saurons öga från Sagan om Ringen med en vagina, han kan känna sig struken från listan. Lena Sundgren på Metro är bland mina favoriter, men hon saknar tyvärr penis och fungerar därför inte som förebild. Jag försökte hitta någon på Expressen, men alla där verkar vara tråkmånsar. På min lokaltidning Skånska Dagbladet så finns det en mycket duktig krönikör vid namn Sanna Rayman, men vi vet vad hon saknar, eller hur?

Vad finns då kvar? Atleter? Politiker? Någon lurvig skogshuggare? De enda som verkar fylla tidningar och tv idag är kändisar från diverse dokusåpor, men det går liksom inte att ha någon som förebild efter att man har sett denne bygga ett "runkbås". Vi lever i ett samhälle där det inte längre går att ha en kändis som förebild. Jag tänker helt sonika sätta upp en annons i min lokaltidning. "Förebild sökes, du skall vara cynisk, intelligent och framgångsrik. Penis är ett krav. Hälsningar: lat tonåring utan mål i livet"

Av Carl Hörberg 25 jan 2003 12:17