Krasch!

Han tappade andan och sjönk ner i den stora fåtöljen.
Reste sig inte ens upp och såg efter henne när hon rörde sig över den lilla innergården.
Som rök genom öken svajade hon höften lite extra, vände sig om och såg upp mot en tom balkongen.
HA! Ett - noll.
Han sträckte händerna rakt upp och spretade ut med benen som om Cantona skallat domaren i cupfinalen, Än var han inte slagen.
Han kände på polaren, än var han inte slagen.
Han skulle knulla med Liza
och Karin
och Lotta
och Emma
och Anna
och till och med Sara.
Ja han skulle fan ligga med alla hennes vänner, tänkte han,
innan hon klev ut på Domkyrkoesplanaden.
KRASCH!
lät det när den stora järngrinden slog igen och förhållandet var slut.


Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola

Av T.L Stjerna 14 jan 2003 11:10