Jag är kär - i livet

Små, små pussar på underläpp, på överläpp, om vartannat. Med någon man tycker om. Puss, puss, puss. Eller när någon ligger bakom en och snusar i ens hår medan snön yr utanför.

När lägenheten är helt nystädad och skinande ren, själva städandet är inte så roligt men när man utmattad sjunker ner i soffan och betraktar en fin blomma man köpt som luktar ljuvligt, då kan det knappast bli bättre.

När bästaste bästa anna ringer när man är som mest fikasugen och frågar om man vill gå på café. Och man sitter där och skrattar tills man får kramp i magen åt saker som ingen annan skulle förstå. Som pchips och utomlams.

En piggelin en het sommardag, man glömmer varje gång hur gott piggelin egentligen är och det pirrar till i en av sötman, fruktigheten och barndomsminnena. Som när jag och Kristin så väldigt gärna ville ha en varsinn alexandraglass för 14 kr och 20 öre och letade under sängar och i jackfickor tills vi skrapat ihop 28 kr. Men tanten i affären sa att det saknades 40 öre och vi fick snopna gå därifrån. Vi var sådär rysligt förbannade som man kan vara i sexårsåldern. Här får man naturligtvis fylla i med eget valfritt barndomsminne

När man får en uppriktig komplimang. Någon som säger att man är underbar, rolig snäll eller sockersöt och man suger åt sig och känner hur man rodnar.

När man läser en väldigt bra bok som man aldrig vill ska ta slut och man slukas upp och sitter på bussen och fnissar för sig själv eller mimar, nej, nej, nej, gå inte dit!

När man går från jobbet eller när man får lön eller när man köper de snyggaste byxor denna jord skådat.

När man är intresserad av någon och personen är intresserad tillbaka fast man liksom inte gjort något åt det. Så går man på bio och händerna -råkar- hamna väldigt nära varandra och till slut fattar hand hand och man blir helt nipprig i biomörkret.

Varsågoda - från mig till er, en portion lycka.

Av Lise Lindgren 14 jan 2003 09:02