Tankar från före detta prostituerad

Jag vaknade en natt, vaknade av att inte känna mig tillfreds.

Hur i helvete skulle det gå till, min själ är sargad.
Den är till intet gjord, såld för ingenting.
Det finns inga pengar i hela vida världen som skulle
kunna ställa det till rätta.

Att jag sålt min lekamen för andras sexuella drifter må vara,
men att jag sålt min själ kan ej lindras.
Det är som att sälja sig själv på loppis, och det har
ingen annan än jag själv bestämt,
andras ögon dömmer ej, det gör jag själv så djävla bra.

Knarket, spriten, ja allt har jag varit slav under,
de kan jag se, till och med förstå.
Men endast Gud och jag vet mina mörkaste gärningar.
Jag och Gud blir mörkrädda.

I detta mörker, växer ett ljus.
Det måste finnas ett ljus, det kan inte bara vara
kloak och elände.
Jag är en liten skit på denna jord, vad skulle
vara mig förunnat att må bra när barn svälter.
En dagsedel kan vara som en fjärt i vinden.

Men va fan, slå mig inte, det gör jag bäst själv,
finns det ett ljus för alla,
ett ljus att ta fram när mörkrets makter härjar.
Kvinnan i mig säger, jag är en vildros,
låt mig växa ge mig ljus och värme.

Av ewa berner 10 jan 2003 15:53