Sourze-skribenter kan

Livet liknar en enda stor maskerad. Ett fåtal vägrar att bära mask. Vissa tar av sej masken vid tolvslaget. En stor grupp demaskerar sej aldrig. Detta av rädsla för att visa sej utan förklädnad, rädsla att uppvisa sitt verkliga jag.

Livet kan också liknas vid en teateruppsättning. Redan som barn tar vi på oss en viss roll. Denna präglas av olika känsloupplevelser. Eller tilldelas vi den med hjälp av regissören, vår inre domare. Han tar tidigt plats i tankebasen likt en sufflör.

Hur lätt är det att gå utanför manuskriptet, att improvisera? Om jag med tiden blir missnöjd med karaktären, måste jag ha mod att förändra den. Mod att trotsa omgivningens eller mina egna förväntningar. Här gäller det att inte vara rädd för att ifrågasätta regissörens regi. Lyssna till hans ord, men välj själv. Du har alltid ett val.

Ska vi verkligen låta denne regissör styra över våra liv? Han ger oss ingen positiv feedback. I stället hackar han genast på oss, när vi agerar fel. "Nu gjorde du fel igen. Att du aldrig lär dej. Du är värdelös."

Varför väljer vi att spela teater på livets scen?

Varför förbrukar vi så mycken energi på att förställa oss? Somliga ödslar stora mängder på att spela sin roll perfekt.

Vi människor bär på så många skuldkänslor. Så mycken rädsla. I botten finns ofta en låg självkänsla. Vi tror sällan att vi duger och söker bekräftelse på olika sätt.

Tänk, så enkelt livet vore om människorna hade modet att vara sej själva. De flesta bär på någon liten hemlighet, som de är rädda för att yppa. Vi vet ju att ingen är perfekt, gudskelov.

Det finns människor som väljer att visa sej i sin sårbara skepnad, som alltid är sej själva. Starkt!!!

Av Vivi-Ann Bryggman 10 jan 2003 16:13