Frälsarinnan del 3 av 3

Frälsarinnan del 3 av 3

Han tjuvstartade i bilen hem, han kunde inte låta bli att tänka på Margareta, men de bilder han såg var grumliga och oskarpa. Han vet att han var bäst i klassen i de flesta ämnen, men hur kändes det? Allt känns så långt borta och allt det där från skolan har på nåt sätt tappat betydelse i det liv han lever i dag, men han vet att han trivdes rätt bra i skolan.

Kopieringsmaskinens repetitiva oljud får honom att snabbt försjunka i tankar. Behagliga tankar. Så har det varit sedan samtalet med Margareta för snart en vecka sedan. Flera gånger har han lämnat nuet och letat sig tillbaka till den förhållandevis lyckliga skoltiden. Mellanstadieklassen var världen och världen blev högstadieklassen. Allas positioner lades fast tidigt i klassen och denna lilla värld blev den stora världen. Den som var bäst på matteprovet skulle bli nåt stort och den som skolkade skulle bli nåt litet. Världen var därmed förklarad och begriplig. Som vanligt bryts hans tankebanor av hans arbetskamrater, den här gången är det Annelie som undrar om han har mycket att kopiera. Efter småpratet med Annelie bestämmer han sig för att leta fram sina gamla klassfoton när han kommer hem och frossa ordentligt i det som varit.

Väl hemma går han ner i källarförrådet, börjar gräva i flyttkartongerna och hittar redan i den tredje kartongen en bunt klassfoton. Han tar med sig bunten med foton och går till fönstret i källarkorridoren, drar till sig en gammal stereobänk som någon har lämnat och blir sittande på den en lång stund. Hur lång stund, kan han inte alls säga.

Han vet egentligen inte hur det började, men det var i alla fall innan han började skolan. Kanske var det hans förmåga att på nolltid komma på en trovärdig historia att lura sina föräldrar med. Tillsammans med sin ett år äldre bror, Olle, gjorde han många sattyg. Fortfarande när de stod på bron därhemma visste han inte riktigt vad han skulle säga, men när de båda bröderna satte sig i soffan i köket någon minut senare för att stå till svars hade han en färdig historia. Olle fick genomlida samma vånda av ovisshet varje gång. Förmodligen var det någon av dessa gånger som han började tolka sin förmåga som ett tecken på nåt.

Eller så kanske det var den gången då hans far förbjöd honom att följa med den två år äldre grannpojken Jan-Ove och hans kompisar ner till kraftverksdammen en valborgsmässoafton för många år sedan. Hans far gillade inte att han umgicks med Jan-Ove och hans gäng eftersom de varit inblandade i både stölder och misshandel. Sånt skvaller spred sig som en influensa i det lilla samhället. Den kvällen brände de ner Jonassons lagård, fem grisar brann inne. Han minns hur förbannad han var på sin far först och han tror att han minns att han sedan var glad åt att hans far hållt honom inne den kvällen. Händelsen var dock ett tecken, det minns han faktiskt att han tänkte.

I fåtöljen i finrummet kunde han sitta och blunda och känna hur världen där ute snurrade runt honom. Ännu inte för gammal för något. Allt var nu och framtid. Förberedelser. Summering av alla tecken. Inget kan ha existerat innan han blev till. Inga försäkringspremier eller vargavintrar. Inga fotbollsmatcher eller riksdagsbeslut. Han var utvald att definiera världen. En känsla av att stå över alla andra. Inte låta sig rivas ned och krascha mot vardagsbetongen. Världen var på avstånd och därför begriplig. Och visst, han var bäst på proven i skolan och det var bara som det skulle vara, för han var ju utvald. Det var början till något stort.

När han tittar på klassfotot från nian så tycker han att alla ser så glada och bekymmerslösa ut, men så kan det ju inte ha varit. Ta Ingrid exempelvis, så trackad hon var, men hon står ändå och flinar på fotot. Han ser sig själv stå med ett snett flin och bångstyrig frisyr. Det han minns från denna fotografering var hur han försökte se så lång och ståtlig ut som möjligt och samtidigt behålla nonchalansen. Det var inte lätt, men han ser att han lyckades ganska bra. Skoterstövlar, killarna hade skoterstövlar och några tjejer hade Moonboots. Hur faan kan det ha blivit populärt? Han minns att det handlade inte så mycket om att se bra ut, det handlade mer om att välja eller följa en stil. Stilen var att inte ha någon stil. Han sitter länge och betraktar klassfotot utan att känna nåt särskilt. Han går tillbaka till förrådet och gräver lite djupare i flyttlådan. I botten ligger två pärmar, på den ena ryggen står det 7A och på den andra 9A. Han tar upp pärmen med 9A på ryggen och bläddrar fram till fliken där det står Ty, som stod för ämnet Tyska. Efter några blad med ackusativövningar kommer ett prov. Längst ner på sista bladet står 44/46, vilket betyder att han hade 44 rätt av 46 möjliga. Det måste ha varit bäst i klassen, tänker han och minns pirret i magen inför att få tillbaka ett prov och hur svårt det var att inte verka alltför glad av att ha varit bäst på ett prov. På rasten efteråt kändes det som att hans kamrater rörde sig i förhållande till honom. Alla visste var han var och vad han gjorde. Uppmärksamheten gav en kick och han gjorde vad som krävdes för att behålla sin position. Ungefär där lyckas han för en kort stund förnimma känslan av hur det var och det fyller honom med ett välbehag, så påtagligt att det går som en rysning genom kroppen.

Hur har han kunnat tappa bort en sådan känsla av närvaro och lycka? Han frågar sig själv hur och när den försvann. Någonstans på vägen försvann den bara, som en pyspunka. Jo, visst finns det spår och förklaringar men den analysen får vänta. Nu har han viktigare saker i görningen. Han lägger tillbaka foton och pärmar och skyndar upp till sin lägenhet på andra våningen. Det var länge sedan han kände ett sådant driv. Varför har han sovit så länge? Nu ska här bli en ny ordning, han känner en säkerhet som ger kraft, kraft, kraft. Stark, stark, stark, men var ska han börja?

Han ska åka till sin gamla skola. Han ska ringa upp någon av sina gamla kamrater. Han ska köpa nya kläder. Han ska byta jobb. Han ska byta sammanhang. Han ska… bli bäst igen. Men först ska han möta sin frälsarinna igen, han ska bjuda Margareta på middag.

Det sista han tänker innan han somnar den kvällen är om hon har lika fin kropp nu som då.

Av Reinhold Hellgren 10 jan 2003 15:46