Druiden i tvättstugan

Det hände sig häromdagen att jag bad en yngre kollega åka iväg och kolla upp en anmälan jag fått om att något eventuellt skulle vara i olag. Raskt åkte han dit iförd sina nyligen erhållna arbetskläder i färgglad design, helt enligt gällande bestämmelser. Han fann inget akut och det lilla som var åtgärdade han själv.

Efter en stund ringde han och meddelade att han var färdig med uppdraget och skulle komma vägen förbi för att tvätta av sig. Ok, sade jag glatt och lade på luren. In genom dörren trädde lite senare en rejält nedsmutsad herre med bekymrad min, för jackans forna färgprakt kunde endast anas under alla svarta fläckar.

Med den sortens fläckar på kläderna kan Via direkt och andra utomstående hjälpredor slänga sig i väggen. Nu blev det läge för mig som varit med några år att öppna "hjälptelefonen" med modernt språkbruk kallas det väl tvättlina? och dela med mig av vad äldre kollegor en gång lärde mig.

- Ta Raffinol och smeta på fläckarna. Tvätta sedan som vanligt.
- Vad är det för något?
- Va? Vet du inte vad det är? Har du inte hört talas om det förut?
- Nä...
- Rengöringskräm på tub för riktigt smutsiga händer. Funkar lika bra på nedsmutsade kläder - glöm inte sköljmedlet bara. Annars luktar allt fotogen. Du hittar det säkert i färg- eller järnaffärer.

Dittills hade jag levt i tron att medlet var etablerat och känt. För länge sedan fick vi faktiskt hämta ut en tub Raffinol på jobbet med jämna mellanrum. Mycket praktiskt för oss hobbysmutsgrisar. Nu gick den illusionen i bitar med det sköra klirr gamla föremål brukar ge ifrån sig när de går in i minnenas evighet. Jo, jag vet att det finns modernare medel nu med inbyggt gnugg, men ändå.

Fler skeptiska frågor kom. Är det kemikalier i det, är det farligt för tyget och trycket osv? Men snälla… det är ju avsett för att användas till smutsiga händer. Då kan det inte vara näst intill livsfarligt! Det var bara att inse att jag representerade gammaldags häxkonster.

Där jag föreställde mig ren tvätt på enklaste sätt, såg han för sin inre syn tvättmaskinen förvandlas till en bubblande häxgryta. Ur de rök- och ångmoln som vällde över kanten skulle jag dyka upp i min rätta skepnad - en ond ande kraxandes fram ett hest skratt följt av "Gick du på den lätta, din dumma dj-l? Grattis, du har i själva verket just sålt din själ till mig". Förmodligen hoppade jag också runt i en yster helvetesdans mitt i smutstvätten. För honom återstod då bara att ångra att han inte hade hemförsäkringen hos If. Då kunde han ha varit lugn, för det hade säkert ordnat sig. Att de ersätter försäkringstagarna för monster i tvättmaskinen har vi alla sett på tevereklamen. Dags att gå hem och lämna honom åt att lösa sina tvättbekymmer på egen hand.

Nu har det gått ett par dagar och jag börjar oroa mig för vad som kommer att hända när jag kommer till jobbet härnäst. Blev jackan ren och fin eller fick han allt om bakfoten och lyckades förstöra den? Klarar jag mig undan med en rejäl utskällning? Nej, knappast. Eventuella hämndaktioner blir nog betydligt mer sofistikerade än så. Han ser nog till att märka mig rejält istället. Jag anar en framtid med symbolen för vattentvätt i 95º tatuerad i pannan. Hänges sedan att torka. Enligt honom kallas det visst "kollegialt utbyte av tvättråd"...

Av Staffan Huss 03 jan 2003 15:53