2002 – en omvändelse för mig

Men eftersom jag är en sökare, ständigt på jakt efter den grundläggande sanningen, vill jag ta emot dessa med gott humör.

Omprövningarna har bestått av följande:

· Största delen av år 2002 har jag varit utan arbete.

· Min farfar avlider under sommaren. Synd om farmor som sörjer allra mest – sin livskamrat. Men skönt för farfar att han slapp plågas av krämpor och värk, som en del andra stackars åldringar tvingas göra. Han bara somnade in på morgonen och jag tror att han har det ganska bra nu, i "paradiset".

· I början av september får morfar en hjärnblödning och har pendlat till och från sjukhuset hela hösten. Det ser inte bra ut ännu och han får antagligen bo på hemmet, inom snar framtid.

· Under mitten av hösten nappar en hel del företag på mina jobbansökningar och jag blir kallad till intervjuer, får sedan jobbet men tvingas tacka nej, på grund av praktiska skäl.

Men det bästa är ändå att känna nappet på kroken, även att kunna säga "nej", själv och inte nödvändigtvis ligga på knä för första bästa arbetsgivare.

Jag har alltså fått prova på: Hur det är att vara arbetslös?
Sådana, tänkte jag tidigare, då jag såg dom på tv: "Det går att få jobb, bara man vill ha det".

Så tänker jag inte längre, har varit utan arbete i ungefär åtta månader nu, sökt 3-4 jobb per vecka. Har hela tiden velat ha ett arbete, men ännu inte fått "napp". Jag vill fortfarande ha ett arbete och har en inre övertygelse om att jag snart får det.

Tror att om jag tänker: Jag får aldrig ett jobb – då får jag det inte heller.

Varför?

Därför att då väljer jag att inte få något arbete. Det handlar mycket mer om individens attityd, än dom yttre omständigheterna, i verkligheten.

Angående mina far– och morföräldrar intar jag en lugn och sansad attityd. Jag saknar farfar och kommer att göra detsamma med morfar. Men ändå så unnar jag dom en fridfull död och slippa värk krämpor, samt leva ett – för dom –ovärdigt liv på grund av en avsevärt sämre hälsa.

Jag har uppfattningen att man kan önska kroppens bortkomma och samtidigt unnar själen ett fridfullare liv.

En möjlighet jag fått under detta år är att utveckla mitt skrivande. Hade jag inte varit arbetslös och haft för vana att skriva dagligen, hade jag inte hittat Sourzes fantastiska nättidning.

Den sista värdefulla insikt jag gjort är:

Att det finns en individ bakom arbetet också. Man är inte värdelös bara för att man inte har något jobb.

Nu i efterhand förstår jag hur trångsynt attityd jag tidigare haft, till dom som har och inte har arbete.

Arbetslösheten kan drabba "den bäste".

Eftersom jag inte längre vill fatta så många medvetna beslut, så drar jag mig för att avlägga ett nyårslöfte. Men ett ska jag försöka vidhålla fortsättningsvis, då jag förhoppningsvis får ett jobb:

Jag kommer aldrig låta mitt jobb vara det "jag är" eller leva för att arbeta.

Istället kommer jag att var den jag är och arbeta för att leva och känna tillfredställelser, av mitt levebröd.

Gott nytt år!

Av Yohannis Petersson 03 jan 2003 09:56