Nattpromenad

Nattpromenad

Kvällen olidlig
Natten olidlig
Tänker på allt
Ingenting
Ute lockar natten
Drar mig till sig
Tyst, inte ett ljud
Jag går
Hör ett ljud, en cyklist
En vinglande cyklist
Han som jag
Har dragits ut mitt i natten
Tittar på varandra
Vi tar följe
Vi vet båda varför vi är här
Vi pratar inte
Behöver inte, bara gå
Plötsligt är vi vid hans dörr
Kvinna, vill du ha en calvados
Där sitter vi på hans trappa mitt i natten
Dricker calvados
Nattpersoner
Som inte kan sova, vågar inte sova
Främlingar som överlever en natt till
Som dricker calvados
Nu är det dag snart, då kan vi sova
Vi som går nattpromenader
Vi som älskar varandra på en stentrappa
Vem han är, vad han heter, vet jag inte
Men han gjorde natten värd något
Det är skönt med calvados på en stentrappa någonstans
Med en man jag aldrig kommer att se
Vi satt tysta tills dagen kom
Flaskan tog slut
Det var morgon
Främlingen följde mig hem
En lätt puss på kinden
Adjö, Kvinna
Adjö, Man
Tack för att du finns i mig

Publiceras på Sourze poesi sida

Av Anette Dahlgren 13 dec 2002 12:23