Alla dör utom Arne Weise

NIMA:
Timmy! Jag älschkar dig. Det är ingenting jag bara säger för att. Ja, du vet. Det är inte därför jag säger. JAG ÄLSKAR DIG. Lite kallt här va?

TIMMY:
Fan lägg av. Nima, jag köper inte det.

NIMA:
Timmy jag älschka. Asså älshck. JAG ÄLSCKHAR. Fan haru inga skor på dig?

TIMMY:
Tänk så här Nima. Vi är odödliga.

NIMA:
Vad tjötar du om? Blöder jag?

TIMMY
Nima. Titta på mig. Fattar du? Vi kan inte dö. Du måste lyssna, det är ditt livs chans.

NIMA:
Vet du Timmy. Du pratar för mycket. Jag ska säga till dig hur du ska göra. Hitta en riktig snygg tjej och alltså och sen så bara... Fattar du. Nä. Just det för att du pratar alldeles för mycket.

TIMMY:
Tyst nu. Tänk dig. Om typ sjuttio år kommer vi att dö. Det är inte kul att tänka på men fan thats life, så är det. Alla kommer dö och det finns inga undantag.

NIMA:
Jo. Arne Weise. Han har fan funnits jämt och kommer aldrig att dö. Amen.

TIMMY:
Okej. Förutom Arne Weise så kommer vi alla att dö en vacker dag. Och när vi gör det. När vi gör det min käre Nima så tror det flesta att det är slut. Det har man fått lära sig sedan man vart liten. När man dör så tar livet slut eller hur?

NIMA:
Det ska inte vara kul, sa flickan och... ah vette fan vad hon gjorde sen alltså...

TIMMY:
Men. Tänk om det inte är slut där. Tänk om man inte bara har ett liv.

NIMA:
Vaddå som katter eller?

TIMMY:
Ja ungefär som katter. Men det behöver inte bara vara nio liv. Vi kanske har levt flera hundra liv innan det här och kommer att leva flera tusen till.

NIMA:
Men det är ju sjukt.

TIMMY:
Inte sjukt Nima. Intressant. Gränsen är hårfin.

NIMA:
... ligga där i graven och så gräver nån jävel upp en och så måste man gå runt som en zombie. DET ÄR INGEN VACKER SYN!

TIMMY:
Tänk så här. Lyssna nu för det är en lång cirkel.

NIMA:
Jepp.

TIMMY:
Först dör jag.Sen förmultnar min kropp och blir jord. Ur jorden växer gräs. Mina atomer förs vidare från min multnande kropp till jorden till gräset. Sen kommer en ko och äter gräset.

NIMA:
Vem är det som står där borta egentligen? Är det Magnus?

TIMMY:
Men kor äter gräs. Okej?

NIMA:
Det är klart!

TIMMY:
Sen slaktar man kon. Kon blir hamburgare. Mina atomer vandrar vidare. Från gräset, till kons kropp till hamburgaren.

NIMA:
Det är nog han Magnus, han mår inget bra. Ja hamburgare, jag diggar hamburgare.

TIMMY:
Ja det gör du men många andra också. Tänk dig att en gravid kvinna äter en hamburgare.

NIMA:
Vilken syn. Nästan så att man blir lite småkåt... jag e lite trött alltså….

TIMMY:
Kvinnan äter hamburgaren med mina atomer i. Fostret i magen får i sig näring via mamman. Näring i form av hamburgare. Hänger du med?

NIMA:
Lägger mig ner bara, jag orkar inte stå.

TIMMY:
Alltså så här: Mina atomer går från min förmultnande kropp till jorden till gräset. Kon äter gräset och dom vandrar vidare genom kon som blir hamburgare. Sen från hamburgaren till mamman fortsätter via navelsträngen till fostret. Och mina atomer sätter sig i fostret. Kropp.

NIMA:
Mmm...

TIMMY:
Mina atomer lever vidare. Våra atomer överlever våra kroppar. Vi dör aldrig Nima fattar du ALDRIG. Vi är odödliga. Gud har ingen aning om vad han har ställt till med.

NIMA:
... det kanske han hade.

TIMMY:
Vad menar du?

NIMA:
Jag är trött Timmy. Det finns ju liksom ingenting att göra åt det, vi är ju fast.

TIMMY:
Du svamlar.

NIMA:
Om det är som du säger så är vi fast Timmy. Hur känns det?

TIMMY:
Skit ner dig Nima. Du fattar ingenting.

NIMA:
Fånge eller odödlig Nima. Gränsen är hårfin. Ska vi inte gå och ta en burgare istället.

TIMMY:
Skit ner dig Nima.

Av Navid Modiri 28 nov 2002 15:06