Sådan soppa

Idag är det synd om de döda. November, hög luktfri luft, molnfri himmel. Måste bara ut.

Kör till staden. Med små båtar transporteras vi fram och tillbaks mellan Sverige och Danmark. I detta sistnämnda land har hustrun sina rötter. Traditionen skall hållas vid liv. Hon har egen slaktare - här skall inköpas "medisterpølse" - grovhackad.

Även ost kommer att byta ägare. Denna kan inte resa inkognito.

Med sin lukt ropar den till alla från kassen.
- Här ligger jag, "Gamle Ole".

Ingen får närma sig spisen då pølsen skall anrättas. Kokning tjugo minuter, efterstekning lika länge. Såsen skall anrättas på järnet och kvinnans armar går som lärkevingar över kryddhyllan.

Så var det med det - det hörs. Därefter ökar jag ett kilo i vikt.

Åter i hemlandet bestäms: vi skall ta en härlig promenad i den södra stadsdelen. Här passerar vi en salong, vilken klipper och permanentar både kvinnor och män. Efter ett kort samtal med en frisörska från Slovakien skall min hustru genomgå två timmars behandling. Lika lång tid skall vi fördriva med att vänta.

Pizza är inte att förakta då tiden är lång. Är man då lite hungrig passar detta bra.

Lite småprat med personalen. Här framgår att kocken är grek, servitrisen från Gambia och hennes fästman född i Pakistan. De trivs, och maten smaka bra, så det gör vi också.

En tur på torget bland alla grönsaker. Vid ett stånd saluförs tomater lämpade till soppa. Jag vill ha fasta tomater. Detta förstår inte den äldre damen. Mannen kommer och hämtar från sin vagn stora bifftomater som vi får för samma pris. Vi tackar. Under lite eftersnack framgår att de kommer från Turkiet.

Nu är det dags för att gå till salongen. Gamla tidningar från min ungdom ligget i stora högar. Jag kurar ihop mig i en hörna.

Troligen har jag slumrat till, blir väckt av en gentleman som ber mig följa med. Bakom affären finns en lokal. Här brukar han själv ta igen sig mellan varven. Blir visad på en skön stol, får en kopp kaffe, tillagat som han brukar i sitt hemland, Iran, samt en mycket söt kaka. Tänk så mycket snälla människor det finns.

När jag sitter här hemma framför Macen kommer hustrun med en kopp Zoegas Skånerost. Frågar vad jag skriver, jag berättar om hur mycket trevligt folk vi mött.

Mellan sitt femtonde till tjugonde år upplevde hon hur det var att bo i ett ockuperat land - därför kom det med eftertryck.

"Skriv: Om vissa tyskar - tycker jag inte."

Så får det bli.

Av Lennart Ekman 22 nov 2002 11:05