Ge världen ett heligt lavemang

Jag ska börja det här brevet med att ursäkta mig för alla mina bröder och systrar som ursäktar sig. Käre Gud, ge dem alla ett heligt lavemang så har vi den saken ur världen. Sen är det jag kvar.

Jag ursäktar mig också. Jag är precis som alla andra. Var gång jag skriver någonting bra, gör någonting som jag är stolt över eller åsamkar människor omkring glädje, så säger jag saker i stil med:

"Äh"
"Var väl inget"
"Det är ju bara jag"
"Jag tycker inte det var bra egentligen"

Käre Gud jag ska inte ursäkta mig jag vet men det är ju liksom ingenting att ta på jag menar jag är ju ingenting att ta på allvar eller hur. En rotsökande svenskiranier skatepunkhipphoppare som gillare reaggae också men har upptäckt att countryrock inte alltid är fel. Min pappa är fotograf, min mamma arbetar med barn och min lillasyster spelar handboll. Resten av befolkningen. Även de, alla är det antingen fotografer, handbollspelare eller barnomhändertagare. Alla har de någonting. Alla har de orsaker till att vara stolta över sig själva men jag Gud, jag har absolut ingenting.

Eller jo det är klart jag har men jag vet inte det kanske inte är så mycket och jag ska ju inte ursäkta mig det vet jag ju men det är så lätt hänt när man vill bli omtyckt. Jag gör mycket bra saker eller mycket bra kanske är att ta i, jag har väl gjort en och annan bra sak i mitt liv men det är ingenting jag vill ta upp. Det är klart att jag vill ta upp det men jag vill inte skryta nej jag är en skitstövel. Käre Gud jag är en skitstövel och jag har aldrig gjorde någonting bra i hela mitt liv och när jag väl gör något så ursäktar jag mig med att jag själv egentligen inte tyckte att det var särskilt bra eller att det kunde gjorts bättre. Av någon annan som var kunnigare på området. Ofta stämmer det och denne någon har redan tagit saken i egna händer och inte bara gjort det bättre än mig utan även flera hundra år tidigare.

Jorden är inte platt brukar jag säga och vara lite småstolt men skit får jag för det.

Käre Gud, jag vill inte lämna dig i sticket. Jag vill avsluta det här brevet med att ursäkta mina bröder och systrar som ursäktar mig när jag inte vet vad jag talar om. Mina handlingar må inte alltid, eller snarare sällan eller aldrig, vara korrekta. Men jag försöker. Käre Gud ge mig ett heligt lavemang och skit i resten.

Med värme från Skåne:

Av Navid Modiri 20 nov 2002 09:28