Umgås med ungt folk - går det?

Tillfrågad om jag ville leda matlagningskurs för ungdomar - svarade jag efter tvekan - ja.

När mina blivande lärjungar föddes - var jag ju redan "gubbe".

Inspektionen av det skolkök som vi skulle disponera i tio veckor - var mycket välutrustat - som väl var - då det skulle - visade det sig - utnyttjas av mig - tillsammans med eleverna i flera år.

Fjorton var anmälda. Detta passade bra då där fanns sju spisar med ugnar - därtill välutrustat med "pottor och pannor".

Ett samtal med den tidigare ledaren gav till svar - hon lät alla skala två potatisar - blanda till en liten kladdfärs - koka - steka - äta - gå hem. Därtill hälsolära. Olika varje gång - men samma system.

Detta var inte min "kopp te".

Första mötet blev nervöst. Flickorna skulle delas in parvis. En yngling bad att få bli ensam - detta var inte svårt då han var den enda manlige.

Kokböcker fanns - alla fick varsin - leta nu upp någonting ni vill laga - skall räcka till fyra - varorna får ni själva köpa in - kryddor håller jag med.

Flickorna snattrade - fnissade - trivdes nog i största allmänhet.

Killen satte sig vid min sida - ville veta om han fick laga "äventyrliga" rätter. Vad som inte provades på under de fyra åren vi var tillsammans vet jag icke. Njurar - lever - lungor - hjärtan - överhuvudtaget allt som normalt inte ingår i vardagens mat skaffades fram. Flera gånger fick vi äta rätterna själva. Flickorna vågade inte.

Vid de övriga spisarna var det full aktivitet. Jag blev tillfrågad eller grep in då det behövdes. Alla samlades runt mig om det var något - som var nyhet eller av intresse.

Sju gånger - rätter avsedda för fyra - skulle vara klara på samma gång. Det var lite jobbigt - men även det gick. Fat - karotter sattes fram. Sedan var det dags att smaka.
Innan det var dags för planering dracks kaffe. Med stort intresse lyssnade jag på ungdomarna - det var inte bara glädje - många problem kom fram.

Jag förstod - det var inte alltid lätt att vara ung.
Flera gånger var tonerna litet höga - när de var oense - men det löste sig alltid

En av de första gångerna sade en flicka till mig : "Vi tänkte inte komma fler gånger - trodde inte att en gammal farbror skulle kunna lära oss laga mat. Men då Du inte står som en lärare framför tavlan utan går runt som en kompis tycker vi det är jättekul."

Stolt över betyget - samt inte bli kallad "gubbe" fortsatte jag så länge det gick med dessa kurser.

Många slutade - skulle ha barn - gifta sig - flytta eller av annan orsak. Så kom det nya - i de flesta fall hade de någon kamrat som väntade på att det skulle bli plats ledig.

Flera terminer var det tre vid någon spis.

Veckotidningar fick släppa till recept. Ibland stämde dessa inte - då fick vi hjälpas åt. Alla skulle prova: "Flygande Jakob".

Flickornas favoritbjudrätt. Olika ostpajer - kakor med Digistivkex var också på tio i topp listan.

Endast till jul bestämde jag.

Hemma hade jag på lappar skrivit namnet på julrätter.
De fick "nappa" varsin - kunde byta sinsemellan.

Tråkiga grejer köpte vi.

Nu föreslog någon: "Du skall ta din fru med" Så blev det.
Båda tänker vi tillbaks på dessa jular - med stor saknad.

Mitt telefonnummer hem delade jag ut första gången vi träffades. Varje dag ringde några om sin matsedel eller annat.

Ibland under samtalets gång - hände det att de ville ha hjälp med frågor - som äldre kände till. Även hustrun fick frågor - då jag inte var hemma. En mamma ringde - tackade för att vi tog oss tid - hennes flicka hade inga äldre att prata med - så vi var surrogat.

Ett år efter jag flyttat fortsatte jag - men då det var lång körning vintertid - var hustrun orolig då det blev snö eller frös till. Med stor saknad slutade jag.

Jag tänker tillbaka - ungefär ett sextiotal kvinnor - som skulle lämna tonåren - jobbade jag tillsammans med. Vad mycket vi hade att lära av varandra.

Jag kan följa några genom att de skickar vykort eller ringer.

Sista mailet som kom innehöll - bland annat: "Jag har fått en dotter. Vill Du lära henne laga mat? ;-"

Av Lennart Ekman 19 nov 2002 16:58