Dom sanna betraktarna

Jag tänker på socialfallen och statens klienter, med andra ord alkoholister, narkomaner och brottslingar stora som små. Men även dom mindre självförvållade som arbetslösa och sjukskrivna. Nu bet jag mig i läppen, jag anser egentligen, inte att missbrukare heller rår för sin situation.

Varför hamnar de då där?

Tja, jag tror faktiskt inte enbart, att det är som många socialister hävdar, att det beror på ett klassamhället, där inte alla människor tas tillvara.

Jag har sedan länge en övertygelse om att det är bara den individen som kan välja sitt liv, beroende på hur pass stor självtillit, denna har.

En ung brottsling, som kommer från en stadig familj, kan mycket väl ta sig ur brottsligheten någon gång i framtiden. Dock inte nödvändigtvis tack vare föräldrarnas förtjänst. Det kan inte, enbart, vara omgivningen som får en individ att välja "rätt" eller "fel" väg och vem är det som säger att den lagliga vägen är den "absolut rätta"?

Det är den mest förnuftiga vägen om man vill behålla sin respekt som medborgare. Men annars inte mer "rätt" än den som går utanför lagens gränser. Dock får den som väljer den "obekväma vägen", betala ett mycket större pris till samhället – för sitt extrema "sökande".

Ingen kan säga att en knarkare, alkoholist eller brottsling har slösat bort sitt liv eller valt att leva "fel". Sanningen är att dessa människor väljer att leva sitt liv, utifrån det som dom uppfattar vare en rättvis världsbild. Dock kostar detta "sökande" oändligt mycket mer uppoffringar mot samhället, jämfört med oss som söker inom lagens gränser. Men det är deras problem, så länge dom betalar priset är det, för mig ,okej.

Vad jag menar är att dom flesta "outsiders" består av människor som gör ärliga försök att hitta meningen med livet, dock inte lika balla som Göran Kropp med flera actionhjältar.

Den kriminella som ägnat hela sitt vuxna liv – kanske också i tonåren – åt brott har ur min synvinkel bara sökt sin identitet, dock på bekostnad av andra människor, som han fått stå till svars för, i form av straff.

Hur människovärdigt är det döma sådana som Tomas Quick, Lars-Inge Svartenbrandt och polismördaren Tony Olsson, till dödstraff? Detta föreslår en del enfaldiga, primitiva bonnlurkar.

Förr föraktade jag alltid A-lagarna i parken, därför att de äcklade min omgivning. Nu har jag valt att tänka om och försöka se dom som sanna samhällsbetraktare, dom har inga arbeten, utan har sedan länge valt att söka sin identitet, på heltid – via flaskan.

Dom vet att dom inget människovärde har, om dom någon gång har haft det i sitt liv? Så därför tjänar det ingenting till att försöka anpassa sig till ett samhälle dom inte orkar med.

En gång när jag skulle gå på Konsum och handla, som är alkoholisternas samlingsplats i Eksjö, kom en av fyllona ut precis när jag skulle hämta en vagn. Han går förbi och ställer sig sedan, utanför vagnarna och pinkar öppet bland förbipasserande.

Det var då jag tänkte: varför gör en människa det?

Han verkade inte fullare än att han kunde gå. Jag drar slutsatsen att dom själva är så medvetna om, vilket förakt, vi vanliga människor hyser mot dom, så att det inte spelar någon roll längre, att försöka…

En annan gång då jag skulle gå in på posten kom en av dom kvinnliga A-lagarna emot mig vid cykelstället. Hon går förbi mig och sätter sig mellan cyklarna och kissar, inte det minsta generad över dom andra som går förbi.

Missbrukarna uppfattar jag som dom sanna och fritt strövande medborgarna, som ser på hur vi politiskt korrekta bara arbetar på i det tysta, utan att reflektera över vad som händer i det verkliga samhället.

Av Yohannis Petersson 19 nov 2002 13:35