Ta från de rika?

Hon är en gammaldags socialdemokrat. Inte särskilt intellektuell, ganska foglig och ett typiskt offer för Hönö-syndromet. Hennes verklighetsbild utgår enbart från tv, tidning och radio.

Nu verkar hon ha kommit underfund med att även socialdemokratisk socialpolitik, inte alltid satsar sina resurser på dom mest behövande.

Hon berättar om en väninna i en grannkommun, här på höglandet, som har ett litet sparkapital. Kvinnan är också änka, sedan många år och har fått ärva en hel del pengar från övrig släkt.

Min bekant berättar att hennes väninna har gratis hemhjälp, med undantag för maten, som hon beställer.

Det som retar denna kvinna, är att väninnan inte behöver betala en krona för servicen hon får, trots att hon mycket väl kan göra det.

"Jag vet inte hur jag ska klara av mitt hushåll, nu sedan min make avlidit", säger hon. "Det är då jag blir så förbannad där sitter hon med pengar, kan gott väl betala och här sitter jag", avslutar hon.

Huruvida det är sant det hon säger vet jag inte, men jag kan hålla med henne om att principen är fel.

"Det är häftigt att betala skatt", sade Mona Sahlin, en gång och väckte stor uppmärksamhet.

Hon förklarade några år senare, med att hon syftade på en känsla av att det finns något häftigt med att vara med att finansiera en annan människas levebröd. Visst är det så.

Solidaritet betyder känsla av samhörighet och beredvillighet att hjälpa och stödja medmänniskor, enligt ordboken.

Jag är inte helt främmande här, för att sympatisera, lite, med det socialistiska valspråket "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Denna princip kan vara riktig utan att man - för den skull – genast sätter likhetstecken med procentuellt progressiva skattesatser.

Om man tar en resurs från den "rike pensionären" som har mer, i form av en större andel av dennes inkomst för att betala en social tjänst - samtidigt som man tar en mindre del från den pensionär med en lägre inkomst, då har man ju i praktiken genomfört den här principen. Dock inte nödvändigtvis ur socialistiska skäl, utan tack vare sunt förnuft.

Detta är min tolkning av det socialistiska valspråket, ur andliga bemärkelser. Visst är det häftigt at finansiera hjälp till en annan medmänniska, dock under förutsättning att den andra människan gör så gott han kan, utifrån sina egna förutsättningar.

Lägger man sedan till alla skattefinansiärer, som kan och vill bidra efter förmåga, då ser jag framför mig, en praktiskt och rättvist "platt" skattesats.

Min kloka socialistiskt sinnade mor, påpekade en gång, då vi resonerade "skatter och rättvisa", att det finns en viss pedagogisk vits med att även låginkomsttagare får betala skatt. Även människor med låga inkomster får vara med och dela känslan av ansvar för sina medmänniskor.

Moderaterna förespråkar obligatoriska hälso- och sjukvårdsförsäkringar med progressiva premieavgifter i kronor, beroende inkomsten. Att premieavgifterna går rakt till den verksamhet de är avsedda till, gör det ännu mera "häftigt" att betala dom. Till skillnad mot dagens landstingsskatt, vars pengar av vana kommer på avvägar, på grund av kostnader för en mängd andra biverksamheter.

Av Yohannis Petersson 16 nov 2002 10:47