Livet är en fest - eller?

Jag frågar mig varför så många människor mår dåligt. Stress, psykisk och fysisk ohälsa och ett evinnerligt jagande efter…vadå? Vad är det som hägrar där borta bakom nästa hörn, bakom nästa almanacksblad?

När kraven väger över gentemot våra resurser föds känslor av otillräcklighet, oro och rädsla. Men vi pinnar på som om livet vore en överlevnadskurs. Istället för att stanna till och andas ut, proppar vi oss fulla med preparat som kan få oss att fortsätta i samma vansinniga takt. Istället för att ta det lugnt och hitta perspektiv på tillvaron, ser vi världen genom två smala sugrör. Och så frågar vi oss – lite förvånat – vad det är som gör att vi inte kan hitta struktur och balans.

Värst av allt: Det vi behöver ger vi oss själva minst av allt just när vi behöver det som mest.

Det mest paradoxala är att svaret på hur man ska bryta stressen och ohälsan redan finns där. Det handlar helt enkelt om att lyssna på kroppens signaler och ta dem på allvar. Att prioritera hälsan framför tankar om att ställa upp, finnas till för andra och vara så förbaskat oersättlig. Att under en period svälja känslor av måsten, plikter och skyldigheter för att ställa sig själv i främsta rummet. Och den som påstår att det skulle vara egoistiskt, får lov att tycka det!

Att prioritera sig själv i kombination med att hitta någon att prata med, att få sova ordentligt och äta i lugn och ro på bestämda tider och att lära sig säga ja när man menar ja och nej när man menar nej, skulle kunna vara en väg till ett hälsosammare liv. En annan viktig ingrediens är humorn. När humorn gör sorti ur livet ligger vi risigt till. Att skratta åt sitt eget elände kan vara svårt, men det löser upp spänningar såväl som det ger ny energi.

Eftersom vi moderna människor ofta lever efter planeringskalender och ständiga tider att passa, så varför inte ta och planera tid för avkoppling. Boka in ett möte med ditt eget välmående. Några timmar i veckan skulle göra underverk.

Jag är ingen expert på välmående, men jag har mått så dåligt att jag varit tvungen att hitta ett nytt sätt att se på mig själv. Det jag kommit fram till är – för att sammanfatta det hela – att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Och fungerar jag så gör mina relationer och mitt arbete det också.

Vi kan köpa medicin, men aldrig hälsa!

Av Per Poulsen 13 nov 2002 14:28