Makabra tankar

Som nu, när jag grävde om i komposten. Vad tänker en människa som är tvungen att gräva sin egen grav? Med en gevärsmynning riktad mot sig? Vad rör sig i hans hjärna?
Vad tänker han som håller i geväret?

Det öppnar sig en gata av frid som bara sorgen överträffar hos mannen som gräver. Han är intensivt medveten om sina rörelser. Ser jorden följa med spaden upp i ljuset. Ser ljuset bilda skuggor och jorden bilda klumpar som blir en hög medan gropen växer. Han vet att allt snart blir tyst och mörkt, men inom honom sjuder blodet som en flod uppåt och utåt och blandar sig med all rörelse efter honom. Har han en tro är han trygg, har han det inte vet han att det går snabbt utan smärta. Han andas djupt och tänker på varje andetag som för med sig luft in i hans kropp. Doften av jord och ljudet av det han gör. Han tänker på mannen med geväret. På honom som gav ordern. Han är fri från allt detta de måste leva med.

Så kan jag tänka ibland när jag gräver i jorden...

Av Solveig Sjöskog 08 nov 2002 09:34