Sköt dig själv och hjälp andra

Ibland kan livet vara sådär påtagligt tungt. Varje krav – om det så bara rör sig om att svara i telefon eller tugga maten – ter sig övermäktigt. Då kan behovet av att stänga in sig och slippa konfronteras med andra människor vara större än längtan att höra till och inte hamna utanför.

Men att tillåta sig att vara dyster, nedstämd och ledsen, verkar vara en kamp i sig. Det är som om kontrasten mot att vara glad, positiv och social blir alltför åtskild. Samtidigt är det som om det enda godkända verkar vara att vara uppåt. I nedstämdhetens kärna infinner sig snart en känsla som säger ”Ta mig härifrån – fort som fan!”

Men… Om jag nu mår dåligt eller har det svårt, varför i hela fridens namn kan jag inte tillåta mig själv att vara där? För visst skulle jag må bättre av att tillåta mig må dåligt! Då skulle jag ju få lov att möta alla de tankar som drar ner mig och kan ställa dem i ett ljus där jag kan hantera dem och göra något åt dem. Om jag bara trycker ner dem, och kanske till och med förnekar dem, då blir de ohållbara, diffusa och läskiga.

En säker väg till att må bra och känna glädje – enligt mitt sätt att se på det – är att inte värdera mitt vemod eller ledsamhet som något onormalt eller enbart negativt. Varje känsla fyller sin funktion och finns där just för att ta mig igenom det jag känner. Och när jag tar ansvar för - och accepterar - att livet är en resa med toppar och dalar, kan jag vara mer i mig själv. Vilket gör att jag kan vara en tillgång för de människorna som finns runtomkring mig.

Det är svårt att finnas till för en annan människa om jag inte först finns till för mig själv.

Av Per Poulsen 07 nov 2002 14:08