Konsumentmakt?

Ledningen och ägarna utför ju trots allt en del mer eller mindre strategiska arbetsinsatser och utveckar sina affärsidéer. Där åstadkommer de ju sådana arbetskostnader som konsumenterna bör betala dem vinstlön för. Då det i så fall är konsumenterna som betalar ut bonus och vinstlöner så kan de betrakta sej som deras arbetsgivare.

De som köper Erikssons mobiltelefoner bör alltså kunna betrakta Kurt Hellström och hela bonusgänget som sina anställda och välbetalda drängar. Är dom värda sin lön, eller är den förhandlingsbar? Arbetare brukar ju inte kallas för drängar numera, men varför inte göra ett litet undantag när man ändå fattar majoritetsbeslut om att ändra på begreppen. Konsumenterna är ju i överväldigande majoritet, och företagens beslutsfattare i ynkligt liten minoritet.

Är man arbetsgivare så bör man ju också löneförhandla. Då är det ju bara en fördel om andra redan har gjort jobbet att förhandla när det gäller de anställdas vanliga lönerna. I så fall är det ju bara vinsterna, bonusen, fallskärmarna och allt vad det heter som återstår när det gäller att knapra på marginalerna. Här borde alltså alla konsumenterna i alla länder utse gemensamma välmeriterade representanter som då bör försöka att spela ut de olika företagen mot varandra.

En stor fördel är naturligtvis att man inte har något som helst arbetsgivaransvar utan kan kicka ett helt företag direkt och när som helst, bara alla konsumenterna i alla länderna är helt eniga. Ett ännu bättre sätt är naturligtvis att bara så där hota med att kicka dem om de inte sänker priserna. En förutsättning är naturligtvis att det finns konkurrenter som är resonabla och samarbetsvilliga.

IT och Internet öppnar oerhörda möjligheter till samarbete. Man kan till exempel förhandla fram avropsavtal där man beställer hela produktionen ett par år framåt samtidigt som man deponerar betalningen. Gärna då i samarbete med offentligsektorn där den är storkund.

På så sätt kan man förhandla fram permittering av nästan hela företagsledningen och säljavdelningarna för ett par år framåt. Eller ännu hellre indirekt be dem lämna båten utan fallskärm men kanske med en liten, liten flytväst av humanitära skäl.

Den här idén bör kunna utvecklas mycket mera raffinerat efter hand som någon kommer på allt bättre och bättre lösningar. Vi har en oerhörd makt om vi är helt eniga. Varför då inte utnyttja den makten? Såsom pensionärer så har vi dessutom komparativa fördelar genom att inte samtidigt vara ett dugg arbetsgivarberoende. Motsvarande gäller mer eller mindre temporärt för arbetslösa, bidragstagare, förtidspensionärer, hemlösa med flera. Det som gäller är då BARA att kunna enas om att sätta in de strategiska åtgärderna samtidigt i alla länder.

Av Uno Hansson 06 nov 2002 15:41