Allt är inte Lundgrens fel

Dom moderater jag talat med, förklarar valnederlaget med att Lundgren talade för mycket om skatter, vilket är som bekant också hans hjärtefråga.

Skattepolitiken har alltid varit ett känsligt ämne att kritisera i Sverige, svensken gnäller gärna vid köksbordet när han inte får valuta för sina skattepengar. Men om man lyckats att antyda en ideologisk meningsskiljaktighet i ämnet, kamoufleras den snabbt bort genom ”Ja, men”-syndromet. Typ: ”Ja, men vi får ju ändå rätt mycket för våra pengar”, därefter avslutas samtalet.

Tillbaka till moderaternas valnederlag. Det är naivt att skylla hela nederlaget på partiledaren. Framför allt en partiledare som deltar i sin första valrörelse. För det första: Hur framgångsrik var Lars Leijonborg, 1998, då han deltog i sin första valrörelse som partiledare?

För det andra: Jag vill inte tro att ett partis framgångar bara beror på partiledaren. Det vore närmare bestämt något diktatoriskt. Jag skulle aldrig rösta på ett parti enbart för partiledarens skull.

Vad jag utgår ifrån är:
1. Politikens budskap.
2. Vidtagna åtgärder under i första hand mandatperioderna i form av kampanjer, motioner, ställningstaganden i sakfrågor. I andra hand under valrörelsen.
3. Bemötandet från valarbetarna under valrörelsen.

Därför värmde det, att Bosse Lundgren fick sitta kvar, åtminstone i åtta månader till, fram till nästa partistämma, det hinner hända mycket under den tiden och även om det inte blivit några avsevärda förändringar för Moderaterna, är det kanske ändå inte Bo Lundgrens fel.

Av Yohannis Petersson 03 nov 2002 09:12