Den grymma människan

Därefter går vi ut och köper tröst, somliga i form av sex, andra en chipspåse, drar ner rullgardinerna och darrar en stund över hur grym människan är. Vi som har råd. Hade vi det inte vore vi i stort sett likadana.

Varje skapad art fick en uppgift. Människan söker ännu sin, den att vara människa.

Evolutionen växlar mellan perioder av snabba utvecklingssprång och perioder av anpassning och mångformig artbildning, så kallad anpassningsutbredning. Till vilken kategori vi hör måste ses mot bakgrund av därmed jämförbar utveckling, och jag vet inte vilken det skulle vara. Arter som fått benämningen "disaster spieces" som på bekostnad av andra brett ut sig har funnits i flera olika perioder under jordens utvecklingstid. Enligt teorin om det naturliga urvalet faller vi inte in i något mönster vad vi ännu kan se. Återkommande extinktionsvågor, det vill säga, vågor av massdöd, har med hundratals miljoner års mellanrum kraftigt reducerat jordens organismvärld ett antal gånger redan.

Jag tror inte vi hinner finna vår nisch innan vi gjort skäl för benämningen a disaster spiece. De förgörande krafterna är för starka. Det bevisar vår förkärlek för bestialiska katastrofer som kan säljas som underhållning. Denhär sk underhållningen är bevis på att hot och kampen om tillvaron hela tiden finns i bakgrunden. Helt enkelt ett väl dolt led i det naturliga urvalet. Vi vill veta att den finns.

Adrenalinet som kommer till när vi blir rädda eller ilskna är ett överlevnadshormon som parat med slump och fysisk välutveckling i händelse av stark press ger den största chansen för en art att överleva.

Adrenalinet behöver aktiveras för att ge syresättning, tankeskärpa och muskelstyrka. Annars mår vi psykiskt och fysiskt dåligt och reagerar med destruktivitet därför att kroppen inte kan avreagera sig naturligt via användningen av sina fysiska resurser. Människokroppen är skapad för rörelse. Att döva rädslan eller ilskan i sällskapsliv med droger är som att sätta locket på en tryckkokare. Drogliberalismen ökar människans möjligheter att fly en verklighet för att komma in i en annan mindre realistisk och hotfull. Vilket samhällets nuvarande brist på resurser att ta hand om vården av narkomaner snart går med på.

Av Solveig Sjöskog 01 nov 2002 09:34