I Punjab ser vi kvinnor igen, piercade och vackra

Efter att ha åkt ner för det cirka 1000 höjdmeter långa bergspasset, med de alldeles för smala vägarna, med de höga stupen, och med de alldeles för få vägräckena, lade vi oss för att sova. När vi vaknade upp hade vi kommit till ett nytt land. Åtminstone kändes det så. Vi hade i och med nedstigningen igår lämnat öken- och bergsprovinsen Baluchistan och kommit in i Punjab.

Punjab ligger i Indusflodens slättland och är otroligt bördigt. Det märks också på antalet människor. Det är folk överallt, inte minst på vägarna. Vi snittar nog inte mer än 40 kilometer i timmen nu. Men det gör ingenting eftersom det är otroligt vackert och minst sagt mycket att titta på. Det känns som om vi kommit in i Indien, dels med alla kor överallt, dels på naturen, dels på hur mycket människor det är och inte minst på hur folket ser ut. Borta är "Usama Bin Ladin-kopiorna" i sina vita/bruna pyjamasar, turbaner och stora skägg.

Istället är folk färgglatt klädda, inte minst kvinnorna. Kvinnorna! Här har vi kanske den största skillnaden. I Iran var de täckta av svarta slöjor och i Baluchistan syntes de överhuvudtaget inte till, man såg dem inte. Det var så man undrade hur männen förökade sig. Här i Punjab är det kvinnor överallt. Åtminstone känns det så för två killar som rest ensamma genom muslimska länder i sex veckor.

Men visst, vi är fortfarande i Pakistan och Pakistan är i högsta grad ett muslimskt land. De kvinnor som inte ser ut som stereotypen för indiska kvinnor, det vill säga mörka skönheter med piercade näsor och med färgstarka saris i cerise, orange eller rosa, ja de kvinnorna är mer täckta än någonsin.

Förvisso i färgglada dräkter, men helt ! täckta. Man kan endast ana ett slags rutnät framför ögonen. De iranska kvinnorna framstår nästan som lättklädda jämfört med dessa kvinnor. Jätteintressant.

I femmiljonersstaden Lahore stannade vi några dagar för att ordna med vårt iranska visum, som givetvis blivit fel. Detta är största nackdelen med Iran, allt strul med att få visum och att det ska bli rätt visum om man väl får det. Vi har nu varit på iranska ambassader och konsulat i de flesta länder och även i Lahore gick vi bet, som vanligt. "Try in Delhi" var så långt som vi kom. Vi kommer med största sannolikhet att få söka ett tredje ! visum där, det borde ha räckt med ett. Vardera á 600 kr/styck, men mest irriterande är allt jobb som det medför.

Efter första chocken visade sig Lahore ha sina goda sidor. Gränderna och basarerna i gamla stan var otroligt intressanta att gå vilse i, och de hade även en moské i "Taj Mahal-klass" ja, jag vet att Taj Mahal inte är en moské, men känslan var densamma. Vi var även på bio för första gången på resan. På biografen var vi tvungna att använda öronpropparna ! som vi redan börjat använda när vi går på stan. Det kanske ger en liten fingervisning om volymnivån här i Lahore. Avgaserna stå dessutom i proportion till volymen, men man vänjer sig faktiskt. Vi gillar Lahore.

Imorgon åker vi vidare till vår slutdestination, Indien.

Kram från Lahore, Punjab, Pakistan

// Dan & Ante

Det här är ett bidrag till "Jorden runt: recensera ett land/en stad" på kategorin Resor.

Av Dan Brylde och Ante Malmström 26 okt 2002 11:51