sourze.se

Livet - en lärande organisation

"Tänkarna" är dom mest kreativa och intelligenta individerna. Den övertygelsen fick jag tidigt i livet.

Jag syftar då på människor som inte "vänder kappan efter vinden". Det vill säga som inte alltid måste ha de senaste modegrejerna innegrejerna. Som inte alltid måste köpa märkeskläder och ska ha den och den prylen, bara för att alla andra har den.

När jag gick i grundskolan var jag inget "ljus" om man jämförde mig med mina andra klasskamrater: Jag föraktade gympan därför att jag inte var - och fortfarande inte är – det minsta intresserad av sport och idrott. Jag hade inga prestationskrav på friluftsdagarna, som dom andra idrottsfånarna i min klass.

Jag trivdes allra bäst med att få vara i vuxna människors sällskap, där jag blev behandlad som vuxen själv. På dagarna efter skolans slut och läxläsning cyklade jag därför alltid ner till pappas affär, där jag träffade vuxna människor, som bestod av pappas stamkunder och övriga kunder som brukade vara inne i affären.

Jag var med pappa och en gammal kund till honom som brukade hjälpa till nere i affären och badade, på sommarkvällarna då butiken stängt. Således fick jag höra mycket vuxenskvaller om andra Eksjöbor och kunder till pappa. Men jag lärde mig också hur vuxna människor konverserar med varandra och hur man konverserar på vuxet vis. Där hade jag ett stort försprång mot mina handlingskraftiga och målmedvetna klasskamrater.

Mina favoritämnen var matte, geografi och samhällskunskap. De ämnen jag avskydde var slöjd, gymnastik och bild. Då satt jag oftast och visualiserade mig långt, långt, långt bort...
Om vad?
Det kommer jag inte ihåg.

Jag har största respekt för målmedvetna människor och gläds av att få se deras framgångar. Men själv är jag en "tänkare"
som mår bäst av att "sitta under en korkek" och dagdrömma efter att jag utfört mitt obligatoriska dagsverk. Vilket i vanliga fall är arbete – men just nu att söka arbete.

För några år sedan kompletterade jag de gymnasiebetyg som jag på grund av slöhet blivit underkänd i på en folkhögskola. Det var för mig ett stort steg i livet. Dels för att jag träffade nya kompisar. Men också för att jag under åren som gått, sedan gymnasiet, fått nya perspektiv på livet och därmed en mängd ny energi att klara de ämnen, jag tidigare blivit underkänd i.

Allting har sin tid –livet är en lärande organisation.


Om författaren

Författare:
Yohannis Petersson

Om artikeln

Publicerad: 20 okt 2002 12:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: