Hoppet
lämnar dig aldrig
Kärleken tar
dig framåt
som du
själv
konstruerat
ser till
att värma din kropp.
Den du
skulle fått
men inte fick
lämnar
ärr som aldrig
slutar
blöda.
Har letat
överallt,
så mycket
att
luften
tagit slut.
Gråtandes
skrikandes
har du letat.
Men återigen
för alltid
är du
den enda som
kärlek ger.
Du är
den enda
som ser till att
värmen finns till.
Det
hatar du dom
för.
Hoppas dom
brinner och
blir till aska,
som du
sedan kan
gräva ner
och bara glömma
för du
är den
enda
bidrag till sourze poesskola
Av Marita Söderström 16 okt 2002 13:47 |
Författare:
Marita Söderström
Publicerad: 16 okt 2002 13:47
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå