Antifada

Tid är pengar, som det brukar heta. Tid är även liv, i alla fall i ett land som befinner sig i krig. Tiden är den rymd som man lever i och kan förändra omvärlden i. En människa lever i cirka 100 år, ett sekel. Det är ganska långt tid, med tanke på vad man hinner uträtta under den tiden.

Mer än ett halvt sekel och 50 pörskans år har gått sedan staten Israel bildades. I mer än 50 år har det varit bråk därnere. Ingen hade ju räknat med att de skulle visa sig att de arma israelerna, i likhet med de brunskjortade, var härliga förtryckare. Och tyvärr finns det ju ett fåtal idioter som till och med när konflikten. Det tycks finnas en vilja att den ska fortgå.

Bråket börjar ju faktiskt bli lite tröttsamt och långdraget.
Eller vad säger ni?

Det är inget snack, är man fascistisk och förespråkar etnisk rensning då ska man behandlas precis som en fascist. Fascister är onda, det lär man sig i den svenska grundskolan. Ändå förblir det lika tyst som i en gravkrypta när den svenska regeringen ska kommentera Israel. I dagens läge är det faktiskt inte helt omöjligt att sätta likhetstecken mellan davidsstjärnan och hakkorset, oavsett vad regeringen säger.

Israel har gjort precis samma misstag som många föräldrar som fått spö som barn: De har missat att ta lärdom av sina egna erfarenheter och slår därför sina egna barn. Eller ännu värre: man kanske tycker att man har rätt att förtrycka lite, eftersom man själv varit förtryckt. En gång i tiden.

Och israelvännerna skriker sig hesa om att Israel måste få försvara sig. Jaha, så nu är det Israel som är under ockupation av de krigsmaterielsmässigt överlägsna palestinierna, eller? Vem fan var det som började tjafsa, ja inte fan var det palestinierna. Det här har aldrig handlat om antisemitism, det handlar om att kunna behandla rättvist och humant. Orsak och verkan, konsekvenser av eget handlande. Antisemitismen har inte växt i Europa, som man hävdar i amerikansk media hur fan skulle de skunna veta det, deras nyhetsrapportering ängnar i snitt 1 minut åt världen utanför USA!. Däremot har kritiken och missnöjet med Israels handlande växt. Det är stor skillnad.

Och mitt i allt detta finns Hamas. De har ungefär samma roll som stenkastarna i Göteborg. De är desillusionerade och hopplösa, och tar därför till det som ger mest synligt resultat, våld. De har ett politiskt budskap som undertrycks i media, där man pekar på att de är rena sadister, vilket inte är sant. Alltså har de stora likheter med stenkastare.

På Israels sida finner vi USA och dess 51:a stat, Storbritannien. De gör nog inte så mycket på våldsfronten. Däremot främjar de Israels våld då man matar dem med stöd i form av soldater, vapen och massa annat tjafs. De skriker nog högst av alla om det blossande judehatet, samtidigt som de ivrigt propagerar för Israel.

Sedan har vi FN, de som fixade hela röran, men som verkar vägra städa upp efter sig. Men det är väl inte så konstigt. Är man varit så jävla dum att man tillämpar veto får man fan skylla sig själv. Varenda land kan vara överens, men om fel land är emot så blir det inget. Vad demokratiskt.

Ju fler kockar desto sämre soppa?

Jo, det verkar ju onekligen så.

Jag är varken antisemit eller Arafathatare, vad jag säger är att man borde städa upp, och det kvickt. Det blir liksom inte bättre av att man väntar. Fler dör, fler kommer att gå med i Hamas, fler kommer att börja hata palestinier. Den onda cirkeln blir bara starkare. Utvecklingen kommer att fortgå så om ingen säger emot. Den enda parten som har någon som helst rätt gentemot den andra, är palestinierna, då Israel hotar deras existensrätt. Och Israel bär det största ansvaret då det är en något så när fungerande stat.

Låt palestinierna skapa sin egen stat, och sluta tjafsa om krusiduller, så svårt kan de faktiskt inte vara!

För tyvärr är det ju så att Ariel är på väg att bekräfta en nazistisk konspirationsteori. Det av nazzarna fruktade ZOG Zionist Occupation Government existerar i dagsläget, ingen tvekan. Plötsligt blev denna rent galna teori till verklighet, och vem har vi att tacka? Jo, de stackars israelerna.

Man får nog ta och skärpa sig lite därnere i Israel om man inte vill att den verkliga antisemitismen ska ta ett kliv framåt. För som det ser ut nu så håller de bara på och ger nazzarna nya antisemitiska argument. Och att föda sin egen fiende är ju inte direkt taktiskt, om vi säger så.

Och återigen, man ska inte använda våld oavsett varifrån man kommer, vad man heter, vad ens mamma heter, och så vidare. Det bara är så, FATTA!

Av Idioten Puckosson 14 okt 2002 11:41