Det är mig det är fel på

Man proppar och proppar hur länge som helst och när man släpper det krampaktiga taget så larvar hela fluffet bara ut igen. Det är sista spurten innan tentan. Och det är terror.

Magnus ska inte göra tentan. Han satsar på omtentan i november. Nånting för mig? Hmmm... ångest och dagliga panikattacker i en och en halv månad till.. nej tack. Dessutom har vi en till tenta då. Nu kommer det ju bli så att jag ändå kommer göra omtentan eftersom jag är så värdelöst dålig att jag kommer få Underkänt. Psykologi grundkurs på Stockholms Universitet går jag, 20 poäng. Jag fick Underkänt på första 2 poängen. Chock. Terror. Fasa. Att var tredje person eller närmare varannan person också fick underkänt struntar jag fullständigt i. Jag attribuerar ändå nederlaget till mina egna dispositioner och inre brister. gah mitt språk är förstört av psykologtermer! Men det fullständigt djävulska och cyniska i situationen måste väl ändå vara att det vi ska ha tenta på är personlighets- och socialpsykologi. Och jag har åh kanske läst femhundra sidor om hur oerhört dåligt det går för pessimistiska människor som tar allting personligt och hur oerhört bra det går för människor som har en positiv livssyn och som attribuerar nederlag till externa situationsanledningar. Och vet du vad? Dom lever längre också. Go figure.

Kommentarer från vänner och familj och klasskamrater

Som man bäddar får man ligga!

Varför valde du psykologi för då, är du knäpp?

Fan stackars dig...

Ska du med och dricka vin istället?

Akademiker får ändå inga jobb nu för tiden..

Kiiwiii har du inte pluggat klart snart...

Då har man kirrat tre poäng då! Yes. Eller eh.. vissa har ju bara fixat ett... heheh...

Äh du klarar det.

Äh du får göra upp till fyra omtentor! *ser entusiastisk ut*

Min telefon har gått och hängt sig av sysslolöshet och jag sitter vid mitt lilla bord och sjunger Rudolf med röda mulen väldigt falskt och trummar med fingrarna och stirrar ut på den gråa himlen som välver sig över de gråa betonghusen i min gråa förort. Min kropp är uppsvälld av för många koppar te och fötterna är så kalla att de svider.

Jag föreställer mig bergsryggar när jag klämmer om näsan
Jag vill ångkoka mina fötter och önskar hit julen
Alperna i min näsa. Göran kropp i himlen och änglarna i styrelsen

Tusen tankar när man ska plugga
Rudolf och mulen på högsta volym
Sovsäcken fullproppad med

Faktoranalys stereotyp gordon allport prejudice social facilitation kurt lewin albert bandura and the bobodoll traitpsychology personen i situationen eller situationen i personen korrelationskoefficienter och projective tests myers-briggs type indicator och den anala fasen detet jaget överjaget regression integration harry stack sullivan och det interaktionistiska perspektivet fMRI EEG type A personality och BF Skinner och standardavvikelsen är 40 åt båda hållen how can it be psykopati och shitzofreni frenologi och personologister och tre dagar kvar..

Och varje gång jag försöker fokusera och känna positiva strömmar genom kroppen vafan jag vill ju inte dö i förtid så dyker den där listan upp i hjärnan. Den där listan över godkända elever där mitt namn inte fanns med. Den där listan som visar hur värdelös jag är. Och jag kan inte tänka att det kommer gå bra.

Jag har en vision i huvudet av hur jag och hop människor står och kollar på tavlan om tre veckor, hur det gick på tentan. Och mitt namn är inte med. Mitt namn är inte med och mina knän hänger inte med och jag faller och jag kanske skriker och sen hoppar jag av och blir hemlös.

Det fanns två vägar det kunde gå. 1. Jag blir så arg att jag blir motiverad till att göra bra ifrån mig. 2. jag blir helt förkrossad och tror att det kommer gå så dåligt för mig att det går dåligt för mig. Enligt personlig erfarenhet och enligt mina kära psykologiböcker så är alternativ 2 mest troligt. Och det är den vägen jag kommer gå.

Fan ta Journalisthögskolan som kräver 20 poängs tidigare högskolestudier!

Av Kee Leong 06 okt 2002 13:10