Att överleva i Paris

Ok, visst blir det flötiga nudlar och stabbigt pulvermos fram till den 25:e, men är man frankofil så är man.

Att släpa sig upp i ottan är inte helt okomplicerat med tanke på undertecknads oförmåga att konvergera från kvartar till akademiska förmiddagar. Och hur in i hela hisingen överlever en utfattig studentstackare utomlands när kronan är pösigare än förra veckans majonnäsbaguetter? Vidare frågade jag mig hur en småländskt asketisk snåljåp som jag skulle överleva i Paris - lyxens högborg. Att mitt resesällskap råkade utgöras av en prylgalen dollarprinsessa no offense, Karin! gjorde inte saken bättre.
Överlevnad? Jo, här snackar vi Survival of the fittest.

Med dylika bryderier i bakhuvudet beträdde jag Frankrike. Det var en månad sen sist och lika underbart som någonsin att höra franskan, språket som får en orakad bilmekaniker att låta romantisk. Äntligen tillbaka.

På caféer, i parker, på restauranger och pubar sitter Parisarna och avnjuter sensommarvärmen. Med baguetten som vandringskäpp strövar vi runt i Paris. Precis som i övriga Frankrike heter samtliga gator antingen Rue de Voltaire, Boulevard Victor Hugo eller Avenue Charles de Gaulle. Fransmännen är mer än stolta över sin kultur. Det hade jag också varit.

Men vissa saker har de allt snott. Jag menar, paddorna som flyter fram på Seine är blott unkna piratkopior. There’s only one original, som det heter. Nog med Göteborgspatriotismer, vi slår oss ner på ett café och tar i vanlig ordning in en osttallrik.

Brieostar, Roquefortostar, getostar, mozarellaostar. Ost, ost, ost. Morgon, middag, lunch, ja till och med som fyllekäk klockan fyra på natten. Vem vill inte leva gott på en dos ost, men att överleva en sådan överdos gör inte vem som helst. Väl hemma i Göteborg blev det åtskilliga avfettningskurer i löparspåret.

Vi traskar vidare och närmar oss den franska pudelns kärna - varuhuset Galleries Lafayette. Snobbkläder och fjollväskor i all ära inom den branschen är fröken Dahlman mer bevandrad men matvåningen slår det mesta. Uttryck som "i alla regnbågens färger" är svåra att undvika när vi botaniserar bland fruktstånden, provsmakar ostar och vräker i oss gratiskakor. Väl framme vid vinavdelningen tar vi var sitt glas, slår upp en skvätt och försöker se förståsigpå-iga ut. Vi insuper bouqén, smuttar lite och spontanreflekterar: "inget unket rödtjut det här inte" varpå vi upptäcker prislappen - 50 euro/flaskan! Konstigt nog smakade vinet plötsligt ännu godare. Gratis är gott, som vi smålänningar säger.

Tyvärr hittade vi inget gratisboende nej, fyra one night stands vardera uppfattades inte som ett alternativ, även om frukost faktiskt hade ingått, men ungdomshärbärgena erbjöd såväl hyfsade priser som resglada människor från alla världens hörn. På kvällen bar det iväg till en brasiliansk nattklubb. Två rågblonda svenskar som kamikazekonsumerar Caparinihia brasilisansk rom i Paris tillsammans med etanoldrivna japaner - kan det bli mer globaliserat?

Väl hemma i folkhemslyckan kunde vi nöjt se tillbaka på en god investering. Kalaset slutade på runda 2500 kronor, detta inkluderat en ryggsäck knökad med kolvätehaltiga vätskor. Slutsatsen blir således att Paris överlevde oss alltmedan vi överlevde Paris. Resan utgjorde en välbehövlig oas mitt i läsperiodens öken, men nästa gång blir det Nice och rivieran.

Av Christian Sandström 06 okt 2002 18:56