Vi dödade en människa del 3

När vi kom hem var vi båda chockade och upprörda. Ingen av oss mådde så väldigt bra. Herregud, vi hade dödat honom. Vi var tvungna att berätta för våra barn att vi dödat en annan människa. Hur skulle vi annars kunna förklara varför vi kom hem 3,5 timmar tidigare och var fulla med glassplitter? Pappa blödde ju och lillebror pratade om spöken och om att pappas bil var förstörd. Pappas kompis kom dit och pratade utanför med pappa och till och med mamma gick ut och pratade.

Tändaren höll jag fortfarande i handen!

I duschen började jag att gråta förtvivlat. Det fanns aldrig någonting vi kunde göra. Jag hade stått och tittat på ett lik, en människa jag varit med om att döda. Naturligtvis vet jag att det som hände inte var vårt fel, varför han kom över på vår sida vet jag inte. Vi pratade mycket om det i början, och min sambo gick till jobbet som vanligt på måndagen. Anders ringde varje dag den helgen och kollade att allt var som det skulle vara.

På onsdagen ringde min sambo hem. Han var lite uppskakad. Bilen vi åkt i vid olyckstillfället var en vit Renault. Företaget hade två likadan bilar. Efter olyckan hade min sambo fått en svart bil vilket gjorde att han kände sig säker. Men denna dag hade han fått order om att köra den andre vita renaulten. Olycksdagen hade han haft 5 eller 6 stopp innan Rya kvarn, och på onsdagen fick han likadana stopp inklusive Rya kvarn. Enda skillnaden mot olycksdagen var att jag och pojken inte var med.

Min sambo upplevde det som om olycksdagen upprepade sig och var ganska så nervös. Jag pratade med honom om sannolikheten att det inte skulle hända igen och han lugnade sig och körde ut sina stopp.

Efter någon timme ringde han igen. Du kommer inte att tro det här sade han. När jag kom ifrån Rya kvarn exakt vid olycksplatsen mötte jag en motorcykel.
Men denna gången hände ingen olycka.

Jag vet inte om det var planerat från företaget för att ta bort rädslan genom att bevisa att det inte skulle hända igen eller om det var en slump. Men den vita renaulten hatar min sambo att köra, och han saktar alltid in omedvetet när det kommer en motorcykel. Jag blir mycket nervös när vi möter motorcyklister och har till och med slagit händerna för ansiktet när en framför oss körde vingligt och osäkert.

Vår lille pojke verkar ha bearbetat olyckan mycket bra. Men när han ser en motorcykel frågar han varje gång om motorcyklisten är snäll. Han har förstått att mannen dog, men är nog för liten för att förstå innebörden. När en av våra vänner kom hem till oss körandes på just en motorcykel gick min son direkt ut och förklarade högt och tydligt att han hatade motorcyklar.

Olycksplatsen har vi åkt förbi med lastbil och personbil alla tre tillsammans flera gånger nu, och varje gång pratar vi om det och varje gång läker vi lite till. Men jag tycker inte om att vrakdelar ifrån motorcykeln ligger kvar i väggrenen. Motorcykeln är borta och liket likaså, men nog kunde de väl ha städat bättre.

Jag är tacksam för att det var en äldre man som förolyckades. Han var 67 år gammal och hade i alla fall hunnit leva ett relativt långt liv. Hade det varit en ung kille eller tjej på 18-20 år eller en småbarnspappa eller mamma hade det nog varit värre. Då hade det känts som om de blivit berövade ett helt liv.

Det är mycket vanligt att personer som vill ta sitt liv väljer just en lastbil. Döden är i de flesta fall omedelbar och oundviklig. Det går snabbt också, ett beslut i sista minuten. Chauffören hinner aldrig göra någonting. Livförsäkringar betalas ut till de efterlevande eftersom orsaken inte kan fastställas varför de kommit över på fel vägbana. Detta gäller mest personbilar, men i vårt fall en motorcyklist. Vad de stackar människorna inte tänker på är vilken förtvivlan chauffören och medpassagerarna måste gå igenom. Det är sorg, skuldkänslor och i vissa fall får även dessa skador.

Nu vet vi inte om han bara råkade komma över på vår sida. Det konstiga är att han kom ifrån ingenstans. Polisen tror att han kört mycket fort genom rondellen och antingen inte klarat av att räta upp motorcykeln eller valt att frontalkrocka med oss. Det troligaste är att han valt att ta livet av sig.

Jag anser att det fegaste man kan göra är att ta livet av sig, men om någon nu absolut inte klarar av att leva längre så snälla, snälla kör in i en bergsvägg eller utför ett stup. Låt inte oskyldiga få betala med skuldkänslor och sorg vad ni än gör.

Jag vill också tacka Anders som visade sig vara en underbar chef som verkligen är mån om sina anställda.



Motorcyklist avled utanför Helsingborg
19 juli 2002
Källa: TT

Mannen krockade av okänd anledning med en lastbil vid Rydebäck söder om Helsingborg.
En man i 65-årsåldern avled i samband med en trafikolycka i Rydebäck strax söder om Helsingborg på fredagseftermiddagen.
Mannen färdades på motorcykel och krockade av okänd anledning med en lastbil i en rondell.
När ambulans kom till platsen var mannen, som var hemmahörande i Helsingborg, död.

Av Angelica Rundgren 02 okt 2002 12:20